Tom Näsa Syndrom - Operation av Näsmusslor / Konkor / Nässkiljevägg / Bihålor: Tillståndet Empty Nose Syndrome (ENS) förklaras i detalj

I denna artikel går vi igenom det iatrogena tillståndet Tom Näsa-syndrom (TNS) som på engelska kallas för Empty Nose Syndrome (ENS). Vi förklarar tillståndet och ger en översikt över de symtom och besvär som det orsakar.

Vi lever i en tid då vi landar farkoster på Mars och skickar sonder utanför vårt solsystem, tack vare decennier av hårt arbete och banbrytande forskning. Vi testar, misslyckas, lär oss av våra misstag och justerar ständigt våra metoder för att nå nya framgångar. Men trots våra framsteg inom teknik och vetenskap verkar vi ibland stå still när det kommer till medicinska behandlingar.

Under det senaste seklet har vi genomgått en revolution inom medicinsk teknologi, men vissa behandlingar kvarstår från en tid då vi inte fullt ut förstod deras konsekvenser. Ett sådant exempel är näsoperationer där näsmusslorna avlägsnas, trots att vi idag vet att nästäppa oftast beror på allergier, födoämnesintoleranser eller autoimmuna sjukdomar snarare än enbart fysiska blockeringar. Detta är ett kvarstående arv från en tid då vi inte kunde se längre än näsan framför oss – bokstavligen. En tid då vi fortfarande ägnade oss åt lobotomi.

Istället för att utreda grundorsaken till nästäppan på systemisk nivå så väljer vården att skicka patienten till operation. Ofta baserar sig beslutet till denna operation på en enda sekvens av röntgenbilder tagna vid ett och samma tillfälle. Man hävdar nu oftast att den ena näsborrens näsmusslor är för stora och behöver opereras bort. Problemet med detta är dock att man inte tar röntgenbilder vid olika tillfällen av näscykeln eftersom den ena näsborrens näsmusslor sväller upp samtidigt som den andra sidans näsmusslor sjunker ihop. Detta sker i intervaller och allt som oftast finns tillräckligt med passage i respektive näsborre när näscykeln har skiftat sida.

Likaså hävdar man ofta i samband med CT-röntgen av näsa och bihålor att nässkiljeväggen är sned och att denna måste opereras. Det man dock inte nämner till patienten är att cirka 80 % av alla människor har en mer eller mindre sned nässkiljevägg och att detta är normalt.

Om man som patient frågar vilka risker som föreligger med dessa operationer så får man endast höra att de kan resultera i blödning, infektion, feber i samband med operationen. Inga andra konsekvenser av operationen nämns. Som patient går man därför i tron om att det är en liten operation med mycket begränsade risker och de konsekvenser som kan uppstå är dessutom övergående.

Sanningen är dock en helt annan, Näsmusslorna och hela näsans struktur är utvecklad under hundratusentals år för att optimera andningen och gasutbytet i lungorna. Näsans funktion vad avseende luktsinne är bara en del. Genom sin form och placering skapar näsmusslorna kanaler av slemhinna där luften fuktas, värms och förbereds innan den når lungorna. I näsans slemhinna produceras också kväveoxid som dels har en antibakteriell effekt lokalt i näsan och i lungorna men som också vidgar blodkärlen i lungorna. När vi andas in via näsan får vi i oss denna gas som sedan öppnar upp blodkärlen varvid vi får ett bättre upptag av syre och en bättre utrensning av koldioxid.

Tittar man vidare på näsan och näsmusslornas funktion utöver att värma, fukta luft, och berika den med kväveoxid så har organen också en viktig funktion att justera motståndet i näsan och således luftflödet till lungorna. Detta är väldigt viktigt eftersom vår andning alltid ska anpassas till kroppens behov i den aktuella situationen. När vi tränar, är aktiva och är i gång i det sympatiska nervsystemet så drar blodkärlen ihop sig i näsan varvid resistansen i näsan minskas så att vi får mer luft till lungorna. I det här läget vill vi ha en något mer öppen näsa eftersom det ger en ökad andningsfrekvens och fler andetag per minut för att kunna ta upp mer syre och rensa ut mer koldioxid från kroppen. När vi avslutar vår aktivitet och går pulsen ner. Kroppen har nu inte längre samma behov av syreupptag och utrensning av koldioxid, dels då musklerna inte arbetar lika hårt och dels då blodflödet till lungorna är mindre tack vare en lägre puls. Nu i detta läge är det viktigt att näsmusslorna återigen i vissa grad expanderar för att öka resistansen i näsan. När så sker leder detta till färre andetag per minut och andningen kan då anpassas till kroppens nya situation. När andningsfrekvensen sjunker så aktiveras också det parasympatiska nervsystemet som främjar återhämtning, läkning och sömn.

När näsmusslorna klipps bort eller kraftigt minskas eller i näsan via septum operation öppnas upp onaturlig mycket så förloras den här funktionen och individen i fråga får alltid låg resistans vilket leder till överandning när kroppen skall koppla av och återhämta sig. Det här får katastrofala följder för människor hälsa, sömn och livskvalitet där många människor blir helt utslagna efter dessa typer av operationer. Kraftigt minskad resistens i näsan leder i vila och stadier av lägre aktivering till överandning. Något som i de flesta fall leder till att för mycket koldioxid rensas ut från kroppen. Eftersom kroppen hela tiden måste ha en viss mängd koldioxid i blodet för att syremolekyler skall lämna blodet och ta sig ut i kroppen till organen och till musklerna så leder detta till lätt hypoxi, det vill säga till en syrebrist i organen. En sådan syrebrist kan vara svår att mäta eftersom syre finns i blodet men tar sig inte ut till organen. Minskningen av koldioxidhalten i blodet leder också till en ökad pH-nivå (respiratorisk alkalos), vilket innebär att blodet blir mer basiskt. Detta påverkar kroppens syra-bas-balans och kan orsaka symtom som yrsel, domningar och muskelkramp. Därtill leder en ökad pH-nivå till att blodkärlen drar ihop sig varvid syretransporten ytterligare försämras i kroppen. Det här kan märkas genom att man får exempelvis kalla extremiteter. Till saken skall också nämnas att det finns fall där individer efter att ha fått sin näsa överdrivet öppnad fått Hypo-ventilation nattetid där koldioxid inte vädras ur kroppen i tillräcklig omfattning så att individen blir koldioxid förgiftad.

sammanfattningsvis när näsan saknar naturligt motstånd så blir andningen uppsnabbad. Det går för snabbt att andas ut och det går för snabbt att andas in och antalet andetag per minut ökar kraftigt. Luften hinner inte stanna tillräckligt länge i lungorna för ett korrekt gasutbyte och man får vanligtvis hyperventilation med en uppbyggnad av koldioxid. Ett motstånd i näsan är också extremt viktigt för att lungorna skall fyllas helt, saknas detta motstånd fylls inte lungorna fullt ut vid inandning och lungans effekt utnyttjas inte fullt ut vilket påverkar gasutbytet negativt.

I näsans slemhinna finns också rikligt med yttre nervfibrer som har en extremt viktig funktion för att tala om vad som sker i näsan. Dessa receptorer känner av luftflödet, temperatur etc och skickar en signal till hjärnan för att anpassa näsans funktion efter rådande förhållanden. I näsans slemhinna finns rikligt med vagal C fibrer som är direkt kopplade till vagusnerven och det är därför som lugn och djup näsandning leder till avkoppling och en aktivering av det parasympatiska nervsystemet. Näsan har flera viktiga typer av receptorer men för att nämna en viktig av dessa så skall nämnas termo receptorerna som kallas TRPM8. Det är dessa receptorer som gör att du känner att du andas. När du en höstdag går ut och känner att luften är skön, frisk och härlig så är det dessa receptorer som ger din hjärna information om att du andas. 

När näsmusslorna klipps bort eller bränns sönder via exempelvis radiofrekvensbehandling så förstörs den här funktionen. När en tillräckligt stor yta av näsans slemhinna har förstörts så uteblir i princip denna signalering helt till hjärnan och individen i fråga kommer att uppleva lufthunger och en känsla av andnöd trots att näsan är öppen. De flesta vet hur jobbig det är att vara täppt i näsan och anledningen till detta är just att receptorerna i näsan inte kan stimuleras vid nästäppa. Hjärnan blir så stressad och individen i fråga får stora problem med sin andning. Har man kvar sina andningsorgan icke opererade så sväller näsmusslorna tids nog ner igen och man kan andas normalt men när du har fått dessa organ förstörda så kommer andningen för alltid kännas ansträngd och du kommer ha konstant lufthunger. Ett tillstånd som leder till en uppsnabbad andning där andningspausen som normalt skall ske mellan inandning och utandning ofta minskas eller helt försvinner.

Vilka är problemen som kan uppstå när näsans slemhinna eller struktur har förstörts? Här följer några vanliga kända problem!

Känsla av andnöd / lufthunger som leder till över-andning. 

Oavsett hur mycket eller på vilket sätt du andas kan du inte känna dig tillfreds med andningen. (Orsak: En kombination av skada och förlust av receptorer / nerver i näsan och en näsa som är överdrivet öppnad utan naturligt motstånd / förändrat flödesmönster i näsan). Drabbade individer beskriver det som om att kontinuerligt kvävas. Det här leder till stor anspänning i det dagliga livet och så gott som alla som blivit skadade får omfattande problem med att sova, koppla av och koncentrera sig. Sömnstörningen och den störda andningen leder till problem att klara av dagen och inte sällan förlorar individen förmågan att arbeta och fungera.

Ytlig bröstandning: 

Onaturligt lågt eller obefintligt motstånd i näsan leder till ytlig bröstandning där lungorna inte expanderar fullt ut vilket innebär att lungornas kapacitet inte utnyttjas fullt ut. Samtliga av lungans alveoler exponeras inte för gasutbytet. Detta leder till störningar i upptaget av syre och utsöndringen av koldioxid.

Över-Andning: 

Bristen på naturligt motstånd i näsan leder också till att det tar för kort tid att andas in och ut vilket ökar antalet andetag per minut till en nivå där över-andning kan konstateras. Det sker för mycket ventilation i förhållande till kroppens behov i det inaktiva tillståndet genom att det blir en inkompatibilitet mellan ventilation, perfusion och diffusion i lungorna. Luften stannar för kort tid i lungorna för att ett tillräckligt gasutbyte skall hinna ske.

Ökad “död-rymd-andning”: 

Begreppet refererar till det utrymme i andningssystemet där inget gasutbyte sker. Det vill säga i näsan och luftstrupen. När andningen blir ytligare och när fler andetag tas per minut så rör sig en större volym av ventilerad luft endast fram och tillbaka i näsa och luftstrupe. Denna luft når aldrig alveolerna där gasutbyte faktiskt sker vilket leder till en störd andningsfunktion.

Näsan förblir överdrivet öppen även under vila och fysisk inaktivitet då motståndet i näsan normalt sett skulle öka genom en lätt expansion av näsmusslornas volym. Normalt sänker detta andningsfrekvensen och triggar aktivering av det lugna parasympatiska nervsystemet. När näsmusslorna saknas eller när näsan på annat sätt via kirurgi har blivit överdrivet öppnad så kan kroppen inte reglera motståndet och därmed andningsfrekvensen. Andningen fortsätter därför vara uppsnabbad och ytlig och personen blir fast i det Sympatisk nervsystemet - “Fight and flight” systemet.

Destruktion av receptorer: 

När näsmusslorna och övrig slemhinna i näsan under operation skadas, skärs bort eller bränns sönder så förstörs den sensoriska förmågan i slemhinnan. När tillräckligt mycket vävnad i näsan har skadats eller amputerats förloras perceptionen helt eller delvis. Individen kan nu inte längre känna att han andas vilket leder till en irreversibel känsla av lufthunger och andnöd. Andningscentrum i hjärnan får nu inte längre information om att andning sker via näsan då receptorer i slemhinna som skulle registrera luftflöde är amputerade eller skadade från operationen.

När andningscentrum i hjärnan berövas nervimpulser över luftflöde i näsan leder detta till stor anspänning. De flesta har säkert någon gång varit helt täppta i näsan och upplevt en anspänning i kropp och sinne som släppt i samma sekund som nässpray öppnat upp näsan. Det beror på att receptorerna i slemhinna nu återigen kan bli stimulerade av luftflöde vilket skapar en känsla av behaglig andning och ett lugn i kroppen. Amputerar man eller förstör tillräckligt mycket av näsans slemhinna så når man förr eller senare en gräns där man förlorat så mycket perifera nerver att man kommer känna konstant lufthunger på ett liknande sätt som vid nästäppa trots att näsan nu är vidöppen. Inte sällan kombineras denna känsla med att man har kraftiga obehag av att näsan också är vidöppen.

Ökad infektionsrisk efter minskad produktion av kväveoxid i näsan: 

¾ av all kväveoxid (NO) som bildas sammantaget i bihålor i näsa kommer från näsans slemhinna själv. NO är en gas som är starkt antibakteriell och anti viral. Studier visar att man genom näsandning är mer skyddad mot covid 19 än om man andas via munnen. Något som är relaterat till att luften filtreras och behandlas med NO som tar död på bakterier och virus innan de hinner få fäste i slemhinnan och lungorna. När näsans slemhinna förstörs eller amputeras minskas ytan där NO kan produceras. När näsmusslorna reduceras minskas också näsans möjlighet att filtrera luften. Således kommer det efter en reduktion av näsmusslorna vara lättare att drabbas av infektioner. Såväl lokalt i näsan som i lungorna och kroppen.

Nedsatt blodflöde till lungorna efter reduktion av näsmusslorna
Inandning av nasal bildad kväveoxid (NO) har en vasodilaterande effekt på blodkärlen i lungorna. Det betyder att det vidgar blodkärlen. Genom att blodkärlen vidgas vid näsandning minskar inhalerad kväveoxid resistensen i lungkärlen, vilket gör det lättare för blodet att strömma genom lungkärlen. Detta underlättar syreupptagningen i lungorna och avlägsnandet av koldioxid från blodet, vilket förbättrar gasutbytet mellan lungorna och blodet. All typ av näsoperation som förstör slemhinnan eller amputerar delar av den kommer således leda till en nedsat produktion av nasal kväveoxid. Detta kommer därför leda till att lungkärlen inte vidgas i samma omfattning. Resultatet blir därmed ett försämrat gasutbyte i lungorna.

Omfattande problem med torrhet i näsans slemhinna.

När näsmusslorna reduceras i storlek blir näsan vidöppen och näscykeln fungerar inte som den skall längre. Så som naturen designat det skall den ena sidans näsborre vara öppen och ta mestadels av luftflödet samtidigt som den andra sidan får vila och återhämta sig. Näscykeln byter sedan sida i intervaller så att det alltid är en aktiv och en passiv sida. Detta ger också ett mindre flöde i den ena näsborren och ett större flöde i den andra vilket möjliggör att ett bredare spektrum av dofter kan uppfattas.

Öppnas näsan upp extremt mycket eller om näsmusslorna tas bort helt så står näsan vidöppen och detta torkar ut och skadar slemhinnan så till den grad att den långsamt börjar degenerera. En sådan degeneration kan pågå livet ut och det är just därför som många som opererat näsmusslorna eller nässkiljeväggen etc får problem först något år efter operationen. En torr slemhinna drabbas dessutom mycket lättare av infektioner med exempelvis streptokocker eller stafylokocker som är förödande för slemhinnans hälsa och funktion och infektionen inte omgående lyckas stoppas. Bakterierna äter bokstavligt talat upp slemhinnan och förstör dess funktion och nerver.

Jämn fördelning av luftflöde i näsan upphör. Turbulent flöde byts till laminärt flöde. Reducerad flödeshastighet i näsan. Minskad aktivering av receptorer som gör att näsandning kan kännas, minskad produktion av sekret (uttorkning av slemhinnan). Nedsatt luktsinne.

Ändrat luftflöde i näsan: När näsan har öppnats upp genom att exempelvis de nedre näsmusslorna har reducerats så ändras flödes mönstret. I en icke-opererad normal näsa fördelas luften på ett jämnt sätt i de kanaler som näsans tre näsmusslor bildar. Klipps exempelvis den nedre näsmusslan bort eller om den kraftigt minskas ner kommer luften nu likt vatten ta den enklaste vägen mot lungorna, vilket blir i nedre delen av näsan där näsborren är vidöppen. Detta gör att perceptionen över luftflöde i mellersta och översta delen av näsan kan komma att minska även om ingen kirurgi varit utförd här. Detta påverkar även luktsinnet negativt då mindre mängd partiklar tar sig upp till övre delen där själva luktsinnet sitter.

Sänkt flödeshastighet ger luft hunger: 

Näsans receptorer känner luftflöde baserat på luftens hastighet. (Andas in hårdare och det känns kallare i näsan). I en normal näsa kommer luften in i näsan och träffar främre delen av näsmusslorna där en venturi-effekt uppstår. Nu ökar hastigheten på luftflödet tack vare att näsmusslorna minskar den öppna diametern för luften att röra sig på. Detta leder till att individen får ökad perception av luftflöde i näsans slemhinna vilket ger en behaglig och lugnande effekt på nervsystemet. Andningen känns normal.

Högre flödeshastighet ger mer skyddande sekret: 

Vidare leder en högre flödeshastighet till att slemhinnan producerar mer sekret för att skydda sig mot uttorkning. Mer sekret innebär också ett bättre immunologiskt försvar mot lokal och systemisk infektion.

Turbulent flöde till linjärt flöde, med försämrad värmning och fuktning:
I en normal icke opererad näsa så övergår linjära luftflödet i näsans yttersta del till ett turbulent flöde när luften träffar främre delen av näsmusslorna. Ett turbulent flöde är viktigt eftersom det gör att luften roterar och då ökar kontakttiden mellan luften och slemhinnan. Detta leder till en bättre uppvärmning och fuktning av luften vilket är viktigt för ett korrekt gasutbyte i lungorna.

Nedsatt perception av näsandning då turbulent flöde upphör: 

När luften roterar i ett turbulent flöde inne i näshålan leder detta till en ökad perception av luftflöde vilket är viktigt för att du som individ skall kännas att du andas via näsan.

Laminärt flöde och med nedsatt luktsinne som resultat: 

När de nedre näsmusslorna amputeras eller kraftigt minskas ner kommer luftflödet huvudsakligen röra sig längs näsans golv i ett laminärt flöde vilket ger färre doftpartiklar upp till näsans övre del där luktsinnet sitter.

Slutsats: När näsmusslorna klipps bort eller kraftigt minskats ner med värmebehandlade metoder kommer en mycket stor del av näsans receptorer bli amputerade eller förstörda av den tillförda värmen. Detta kommer få katastrofala följder för individens förmåga att uppfatta att han andas via näsan, vilket kommer resultera i konstant lufthunger och en känsla av att kvävas.

I det bästa fall finns några få receptorer kvar i icke opererad slemhinna längs den laterala väggen, i septums slemhinna, eller längs näsans golv. Dessa receptorer skulle i viss mån ge nervsignalering till hjärnan om att andning sker via näsan, men dessvärre påverkas även dessa receptorer indirekt av operationen av näsmusslorna. När näsan har blivit onaturligt öppnad sänks flödeshastigheten avsevärt varvid dessa kvarvarande receptorer inte kan aktiveras. Luftflödet kommer nu dessutom huvudsakligen att röra sig i centrum av den öppna näshålan och väldigt lite av luftflödet kommer beröra väggarna där det hade funnits en viss möjlighet till perception av luftflöde om flödeshastigheten hade varit tillräckligt hög.

Hypersensibilitet för luftburna partiklar: 

Dofter, kemikalier, hygienprodukter, rök, matlagnings-os, osv. All typ av operation som påverkar slemhinnan i näsan kan ge bestående problem med hypersensibilitet för dofter, rök och partiklar. Inte sällan ses en nedsat förmåga att känna dofter samtidigt som en hypersensibilitet uppstår mot vissa typer av partiklar. När vi här pratar om en hypersensibilitet så avser vi inte att individen tycker att något luktar illa. Det vi talar om här är en smärta som uppstår i näsan i miljöer med dessa partiklar. Även om individen har en nedsat doft förmåga så irriterar dessa ämnen slemhinnan med smärta och obehag som följd. Ofta är orsaken en torr och degenererad slemhinna till följd av operationen. Att näsan är vidöppen förvärrar dessutom problematiken ytterligare. I andra fall kan denna hypersensibilitet uppstå till följd av infektion i näsan som kan uppstå då näsan efter operationen blivit torr.

Hypersensibilitet för varm eller kall luft: 

När näsan blivit överdrivet och onaturligt öppnad via kirurgi så värms och fuktas luften inte innan den når bakre delen av näsan. Här irriterar den kalla och torra luften nasopharynx och ger obehag. Det skall också nämnas att många individer som fått väggen borttagen mellan näsborren och sinus maxillaris (kind bihålan) får väldigt stora problem av kall luft. Detta leder ofta till nervsmärtor som kan vara mycket besvärande.

Samtidigt leder den degenererade och skadade slemhinnan i näsan till problem med att tolerera varm och torr luft. Många som genomgått operation av bihålor, nässkiljevägg eller näsmusslor tvingas ofta använda luftfuktare eller andningsmasker för att ta sig igenom dagen. Ofta blir det ett konstant smörjande med krämer och fuktande salvor för att stå ut med obehaget och för att hindra ytterligare degenerering av slemhinnan. Problemen blir extra stora på vintern när element torkar ut inomhusluften. Dessa individer har ofta stora besvär med att resa kollektivt, framförallt på vintern när tillförd värme gör det både varmt och torrt samtidigt. Många sätts också i ett läge där de behöver söka specialvård utomlands för sina problem men klarar då inte att flyga på grund av den torra miljö som finns i flygplanen.

Yrsel, risk at svimma: 

När näsan via kirurgi öppnas upp på ett överdrivet sätt leder detta till en onormalt låg resistans i näsan. Det går nu för snabbt att andas in och ut varvid antalet andetag per minut ökar till en nivå som är onormalt i förhållande till perfusion och diffusion i lungorna i det fysiska-inaktiva läget. På grund av brist på normalt motstånd i näsan kan lungorna nu inte expandera fullt ut, utan andningen sker bara i övre delen av lungorna. Över-andning är ett faktum! Över-andning skapas också genom att receptorer i näsan förstörs av kirurgin så att individen nu upplever lufthunger. Svaret från det autonoma nervsystemet blir att öka andningsfrekvensen och en del av detta är att minska pausen mellan ut- och inandning. När andningsfrekvensen ökar, andningen blir ytligare och pausen mellan utandning och inandning reduceras så leder detta till yrsel. Ett tillstånd relativt vanligt bland dem som lider av Empty Nose Syndrome till följd av näskirurgi.

Insomnia - Alvarliga sömnproblem: 

Huvuddelen av de personer som har fått Empty Nose Syndrome har också omfattande problem med sömnen. De flesta tvingas ta sömntabletter och droga sig själv till sömns för att kunna sova över huvud taget. Trots detta blir sömnen inte bra och många vaknar flera gånger per natt med en känsla av lufthunger.

Många har också lätt hyperventilering när de vaknar med hög puls. Vissa vaknar även av smärta på grund av torrhet i näsans slemhinna. Vissa individer kan vara vakna flera dagar på raken och andra får bara cirka två timmars dålig sömn innan de vaknar upp i andnöd. Det här leder över tid till för tidigt åldrande och ökar risken avsevärt för att utveckla andra sjukdomar. Problemet med sömnen leder även till stor trötthet på dagtid och ger ofta en oförmåga att fungera och utföra dagliga sysslor.

Orsaken till sömnproblemen: En kirurgiskt överdrivet öppen näsa som saknar naturligt motstånd leder till över-andning. Lungorna expanderar inte fullt ut och både inandning och utandning går för snabbt. Luften stannar inte tillräckligt lång tid i lungorna för ett korrekt gasutbyte och den forcerade andningen leder dessutom till att individen stannar kvar i stress aktivering. Det vill säga i dominans av det sympatiska nervsystemet.

Hos en icke-opererad individ skall näsmusslorna i vila och låg aktivitet i viss mån svälla något för att öka resistansen så att andningsfrekvensen kan sänkas. Detta för att lugna ner systemet och anpassa gasutbytet efter rådande perfusion och diffusion i lungorna, som nu sker i mindre omfattning. När näsmusslorna klipps bort eller kraftigt minskas ner genom metoder såsom radiofrekvensbehandling förstörs denna förmåga och näsan står vidöppen hela tiden varvid individen blir fastlåst i hyperventilering.

Skada på ytliga nerver: Vissa individer med Empty Nose Syndrome har också en oförmåga att kunna känna luftflöde i näsans slemhinna. Detta har flera orsaker men huvudsakligen beror det på att tillräckligt mycket slemhinna med receptorer har blivit amputerad eller förstörd. Denna oförmåga till känsel i näsan berövar hjärnan viktig information om andningen och resultatet blir en stressaktivering.

Andningen fungerar lite som vår hunger, vi äter, det bildas Ghrelin och vi är nöjda under kommande timmar. Vi känner inget behov av att direkt äta igen. Lite på samma sätt fungerar det med andningen. När luft passerar näsans slemhinna stimuleras receptorer och hjärnan får signal om att vi andas. Vi är nu nöjda och tillfreds med andningen och kan vänta någon sekund med ett nytt andetag utan att känna lufthunger.

När näsan öppnas upp och slemhinnan förstörs uppstår förr eller senare en gräns där det finns så få kvarvarande receptorer kvar i slemhinnan att något nervimpuls inte längre skickas från näsan till hjärnan. Vi känner nu inte längre att vi andas via näsan varvid paradoxal obstruktion uppstår. Näsan känns nu efter operationen vidöppen samtidigt en liknande känsla uppstår som vid vanligt förekommande nästäppa: Det vill säga vi känner lufthunger och är inte tillfreds med andningen. Den här känslan av lufthunger leder till aktivering av det sympatisk nervsystemet och personen fastnar i ett stresstillstånd. Hjärnans sätt att lösa problemet är att öka andningsfrekvensen och minska eller utelämna pausen mellan utandning och inandning. Tyvärr blir detta kontraproduktivt då det ytterligare ökar på den sympatiska aktiveringen.

Så summa summarum, Att inte kunna känna luftflöde i näsan leder till en situation som kan liknas vid överätning. Vissa äter och äter men får ingen tillräcklig utsöndring av hormonet Ghrelin som kan dämpa suget efter mer mat. Lite på samma sätt fungerar det med andningen. De som fått skador på de ytliga nerverna i näsans slemhinna kommer alltid känna lufthunger oavsett hur mycket de andas. Denna konstanta lufthunger leder direkt till Sympatisk aktivering som sedermera förvärras av att hjärnan ökar andningsfrekvensen för att försöka avhjälpa situationen.

Personen som fått destruktion av de ytliga nerverna i näsans slemhinna kommer således ta det ena andetaget efter det andra men aldrig känna sig tillfreds med andningen. Genast efter en utandning kommer de ha ett starkt behov av att andas in igen utan minsta paus. Detta driver således en hyperventilering. Det kommer nu alltid att föreligga en känsla av lufthunger oavsett hur man än andas och detta är något som inte går att träna bort eller vänja sig vid. Allt detta nu beskrivet är orsaken till de stress och sömnproblem som vi så vanligen ser bland de som haft näsoperation utförd.

Ökad hjärtfrekvens sympatisk aktivering (fight and flight – aktivering)

När individen inte är tillfreds med andningen och har för snabb och ytlig andning och har nedsatt förmåga till perception av luftflöde i näsan så leder detta till en stressaktivering på det sätt som beskrivits ovan. När individen fastnar i dominans av det sympatiska nervsystemet höjs även pulsen. Många med ENS rapporterar en vilopuls runt 90-100 slag per minut. Något som givetvis sätter extra slitage på kroppen över tid.

Nedsatt koncentration på grund av andningssvårigheter
Vanligt förekommande bland opererade patienter är svårigheter att koncentrera sig. Många upplever en kognitiv nedsättning efter sin näsoperation vilket ofta beror på en kombination av omfattande sömnproblem, hyperventilering, utmattning och yrsel. Det finns många studier som visar att näsandning förbättrar hjärnans funktion. När näsandningen har blivit förstörd är det därför inte konstigt att en kognitiv nedsättning uppstår.

Torr hals svårigheter att tala
Hos en frisk icke-opererad individ värms och fuktas luften i de kanaler som uppstår mellan näsmusslorna. Luften strömmar nu över en varm och fuktig slemhinna och värms och fuktas därför. Luften fördelas så som den skall av näsmusslorna och ett turbulent flöde förlänger luftens kontakttid med slemhinnan. När näsmusslorna klipps bort eller minskas ner så blir näsan överdrivet öppen och den naturliga förmågan att fukta och värma luften blir nu förstörd. I de fall där de nedre näsmusslorna är reducerade rör sig nu torr och obearbetad luft i ett laminärt flöde längs näsans nedre del och träffar då baksidan av näsan och halsen obearbetad. Här uppstår inte sällan över tid en irritation där den torra luften torkar ut och ger obehag. I vissa fall leder detta till besvär med att tala och många går och hostar och harklar sig på grund av irritationen.

Nervsmärta och huvudvärk
När näsans slemhinna blivit torr och förstörd så uppstår inte sällan nervsmärta i näsan. En torr slemhinna har inte samma skydd och över tid leder en torr slemhinna till degenerering. Slemhinnan tappar blodflöde och blir tunnare, nerverna hamnar närmare ytan på slemhinnan och irritation uppstår. Dessutom kan flödesmönstret för luftflöde i näsan ändras vid näsoperation så att vissa områden får mer luftflöde samtidigt som andra områden får mindre eller inget luftflöde alls. De områden som får ökat flöde kan då bli känsliga, framförallt om dessa områden samtidigt är torra och degenererade.

Ofta efter näsoperation ses nervsmärta som strålar ut åt ena eller andra hållet. Vissa får nervsmärta som strålar ut i ögonen och då är det oftast den övre delen av näsans slemhinna som ger upphov till smärtan. Andra kan få en smärta som strålar ut i ansiktet. I vissa fall leder nervsmärtan även till huvudvärk. Nervsmärtan kan vanligtvis beskrivas som brännande känsla. vanligtvis värre vid inandning än utandning och vanligtvis värre i torra miljöer eller i miljöer där det finns doftpartiklar eller rök i luften. Visa blir även värre av kall luft.

Rinnande näsa
Dräneringen från ögonen vad avser tårvätska kommer ut under främre delen av de nedre näsmusslorna. Tårvätskan rinner ut och fördelas över slemhinnans yta lite som när man häller en hink med vatten mot en vägg. När de nedre näsmusslorna klipps bort tenderar tårvätskan att flöda rakt ut ur näsan direkt. I situationer när det är kallt ute eller när det blåser producerar ögonen mer tårvätska än normalt och utan de nedre näsmusslorna så flödar allt rakt ut genom näsan med konsekvensen att individen får snyta sig konstant. Då näsan är vidöppen efter operationen är det också svårt att dra in tårvätskan då det inte uppstår tillräckligt med sugeffekt från en öppen näshåla för att dra in en tunnflytande vätska. Dessutom förstör operationen ofta slemhinnans förmåga att återabsorbera vätska genom slemhinnan själv.

Ökad vätskeförlust / Dehydrering
När luft andas in via näsan kyls den ytligaste delen av näsmusslorna samtidigt som luften tar med sig värme och fukt från slemhinnan till lungorna. När luften sedan återigen andas ut via näsan kommer varm och fuktig luft från lungorna att träffa den nu avkylda slemhinnan varvid kondensation sker mellan en varm luftström och en kall yta. Detta vatten sugs sedan upp av slemhinnan igen och kroppen sparar på så sätt vätska. När näsmusslorna tas bort finns ingen yta att kondensera på varvid all fukt andas ut. Näsan i sig själv blir samtidigt också torrare då ingen kondensation sker. Att operera bort näsmusslorna leder således till onormalt stor vätskeförlust.

Minskad produktivitet
Allvarligare fall av Empty Nose Syndrome sätter allvarligt ner funktionsförmågan och resulterar inte sällan i en total oförmåga till arbete. Individer tvingas leva på låga inkomster från försäkringsbolag eller sjukskrivande myndigheter. Att operera näsan och sedan få Empty Nose Syndrome är således en ekonomisk belastning såväl som en mental och fysisk belastning för individen. Då Öron Näsa Hals-läkare vägrar acceptera ENS över stora delar av världen då de tjänar stora pengar på att göra dessa operationer så hamnar drabbade individer ofta i en prekär situation där de inte klarar att jobba men tvingas jobba ändå. Något som i många fall leder till uppsägningar från arbetsgivarens sida då de inte accepterar funktionsnedsättningen hos individen.

Frustration/otålighet/irritabilitet
Ständig andningsproblem och sömnproblem och smärta leder till stor anspänning i det dagliga livet som ofta kan ses som frustration, otålighet och irritabilitet. Att kirurger och samhället i stort vägrar lyssna på drabbade patienter förvärrar irritabiliteten ytterligare.

Depression och uppgivenhet självmord
När detta skrivs har vi efter mindre tids efterforskning från de engelskspråkiga grupperna för Empty Nose Syndrome tagit fram bevis för runt 40 fal av självmord där personen i fråga efterlämnat information som säger att det var på grund av deras Empty Nose Syndrome.

Ständig smärta, ständiga andningsproblem och ständiga sömnproblem kan till sist knäcka den starkaste av individer. Då samhället vägrar lyssna på drabbade individer och då det inte finns något botemedel mot tillståndet så blir många uppgivna och deprimerade. Mörkertalet med självmord är enormt då vi enast kunnat kolla ett fåtal personer som är kopplade till engelskspråkiga grupper.

Allmän funktionsnedsättning
svårigheter att fungera och utföra dagliga aktiviteter. Detta på grund av smärta, torrhet, känslighet för dofter, partiklar, varm luft etc. Vidare på grund av konstant andnöd och hyperventilering och konstanta sömnproblem. Även på grund av yrsel.

Torra ögon
Torra ögon är vanligtvis rapporterat bland dem som fått Empty Nose syndrome. Näsans slemhinna står i nära kontakt med slemhinnan i och runt ögonen. Uppstår en kronisk inflammation i näsans slemhinna på grund av torrhet så tar sig cytokiner (inflammatoriska signalämnen) även till ögats slemhinna varvid många får problem med torrhet även här.

Dessutom tvingas många individer med Empty Nose Syndrome ta sömntabletter för att sova, vilket leder till antikolinerga effekter. Detta då det blockerar acetylkolin från att fästa på de muskarina receptorerna. Konsekvensen är systemisk torrhet, minskad produktion av sekret i tarmarna, minskad mängd tårvätska, saliv etc.

Avslutning av inledning: Nu har här givits en kort introduktion till några vanligt förekommande symtom efter aggressivt utförda näsoperationer. Listan ovan är inte komplett. Empty Nose Syndrome är ett systemiskt tillstånd som påverkar hela individen både fysiologiskt och mentalt och som inte sällan ger följdsjukdomar. Tillståndet leder även till störningar av balansen mellan syre och koldioxid i kroppen och till negativa förändringar av blodets pH nivå. Över-andning leder exempelvis till att blodet blir mer alkaliskt än vad det skall vara vilket leder till något som kallas Respiratorisk alkalos. Detta kan orsaka en rad symtom, inklusive yrsel, stickningar i fingrar och tår, muskelkramper och i allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet.

När blodet blir kroniskt mer alkaliskt kan det också påverka exempelvis njurarna negativt. Här följer hur det går till.

Njurarnas roll i syra-bas-balans: Njurarna spelar en viktig roll i att upprätthålla kroppens syra-bas-balans genom att reglera utsöndringen av vätejoner (H+) och bikarbonat (HCO3-). Vid Alkalos försöker njurarna kompensera genom att minska utsöndringen av bikarbonat och öka utsöndringen av vätejoner.

Metaboliska förändringar: Långvarig alkalos kan överbelasta njurarnas förmåga att kompensera, vilket kan leda till metaboliska förändringar. Detta kan påverka njurarnas funktion negativt och leda till en obalans i elektrolyter, som kalium och kalcium.

Elektrolytbalansen: Kronisk alkalos kan orsaka hypokalemi (låga kaliumnivåer) eftersom alkalos främjar förflyttning av kalium in i cellerna. Hypokalemi kan i sin tur leda till njurskador och försämrad njurfunktion över tid.

Njurskador: Persistenta förändringar i pH och elektrolytnivåer kan orsaka strukturella skador på njurarna. Detta kan bidra till utvecklingen av njursjukdomar eller förvärra befintliga njurproblem.

Påverkan på benhälsa: Långvarig alkalos kan också påverka benhälsan, eftersom kroppen kan mobilisera kalcium från benen för att kompensera för den höga pH-nivån. Detta kan leda till osteoporos, vilket indirekt kan påverka njurarna genom förändrade kalciumnivåer i blodet och ökad risk för njurstenar.

Operation av näsmusslorna kan liknas vid forntida Lobotomi

Det finns idag gott om kunskap om Empty Nose Syndrome och effekter av överdriven näskirurgi. Dock vägrar öron näsa halsläkare att ta till sig denna kunskap. De vägrar lyssna på drabbade patienter och de vägrar informera om riskerna. Anledning är att branschen under årtionden utvecklats till att tjäna pengar på näsoperationer. En öron näsa hals-läkares huvuduppgift är inte att utreda bakomliggande orsak till en patients nästäppa utan hans huvudsakliga uppgift är att operera. Detta oavsett om det behövs eller inte. Det är det han har utbildat sig för och det är det han och kliniken tjänar pengar på. Patienter luras in i att dessa operationer är riskfria. Därför måste myndigheter kliva in och ta sitt ansvar. Det kan inte vara okej att människor blir så förstörda att de tar sitt liv efter dessa operationer.

Till bilden skall tilläggas att närmast alla Öron-Näsa-Hals läkare, de som har näsan som special område, också så är kirurger som på daglig basis opererar näsmusslor och nässkiljeväggar etc. Det är en mycket stor del av deras verksamhet