Särskilda vävnadsförändringar i näsans slemhinna vid Empty Nose Syndrome

Forsknings artikeln: Distinguishing computed tomography findings in patients with empty nose syndrome handlar om en studie som undersöker radiografiska kännetecken (som syns på röntgenbilder) hos patienter med "empty nose syndrome" (ENS). 

ENS är ett tillstånd som kan uppstå efter kirurgiska ingrepp på näsan, särskilt efter att delar av näsmusslorna (en del av näsans inre struktur) har tagits bort. Detta tillstånd kännetecknas av paradoxal näsobstruktion, där patienten upplever svårigheter att andas genom näsan trots att näspassagen är fysiskt öppen. Andra vanliga symtom inkluderar torrhet i näsa och svalg, smärta i ansiktet eller näsan, skorpor, nedsatt luktsinne och ibland även depression.

Syfte och Bakgrund

Syftet med studien var att undersöka om det finns tydliga och konsekventa radiografiska kännetecken som kan hjälpa till att diagnostisera ENS. Forskarna ville därför se om det finns mätbara skillnader i näsans inre strukturer mellan personer med ENS, personer som har genomgått en operation för att reducera näsmusslorna utan att få ENS, och friska personer som aldrig har opererats i näsan.

Metod

Studien utfördes vid Stanford University Sinus Center, där forskarna analyserade datortomografi (CT) bilder från tre olika patientgrupper:

Patienter med diagnosen ENS.

Patienter som genomgått submukosal reduktion av näsmusslorna men utan att utveckla ENS.

Friska kontrollpersoner utan tidigare näsingrepp.

Forskarna mätte tjockleken på slemhinnan (vävnad som täcker näsans insida) och avstånden mellan olika delar av näsan, som nässkiljeväggen och näsgolvet, för att se om det fanns några skillnader mellan grupperna.

Resultat

Studien visade att patienter med ENS hade signifikant tjockare slemhinna i den centrala och bakre delen av nässkiljeväggen jämfört med både de som genomgått näsmusselreduktion utan ENS och friska kontroller. Detta antyder att ENS-patienter kan identifieras genom att mäta dessa slemhinnetjocklekar på CT-bilder. Dessutom visade sig tjockleken på näsgolvet i den centrala delen av näsan vara en potentiell markör för att skilja ENS-patienter från de andra grupperna, även om detta inte var statistiskt signifikant i denna studie.

Slutsatser

Forskarna drog slutsatsen att ENS kan ha specifika radiografiska kännetecken, vilket tyder på att det är ett verkligt fysiologiskt tillstånd och inte bara ett psykologiskt problem. Dessa kännetecken kan användas för att bättre diagnostisera ENS och skilja det från andra näs tillstånd. Denna studie är ett steg mot att utveckla mer tillförlitliga diagnostiska kriterier för ENS, vilket är viktigt för att hjälpa patienter som lider av detta ofta missförstådda och undermedvetna tillstånd.

Betydelse av Resultaten

Resultaten av studien är viktiga eftersom de ger objektiva bevis för att ENS kan identifieras genom specifika förändringar i näsans anatomi, vilket kan hjälpa läkare att diagnostisera tillståndet mer exakt. Det kan också hjälpa till att skilja ENS från andra tillstånd som kan uppstå efter näskirurgi, vilket är viktigt för att kunna erbjuda rätt behandling till patienter. Studien visar också att ENS kan leda till förtjockad slemhinna i vissa delar av näsan, vilket kan bidra till symtomen och bör beaktas vid behandling och uppföljning av dessa patienter.

Klicka på nedre del av PDF filen för att förstora den