Empty Nose Syndrome som ett iatrogeniskt tillstånd till följd av kirurgi

Omfattande sammanfattning av forsknings artikeln:  Empty Nose Syndrome as an Iatrogenic Condition from Surgery

Översikt

Studien, publicerad i Current Otorhinolaryngology Reports (2023), ger en djupgående översikt av Empty Nose Syndrome (ENS), med fokus på dess sjukdomsutveckling, diagnostik och hantering. Forskarna undersöker den roll som kirurgiska ingrepp, särskilt näsmusselkirurgi, spelar i utvecklingen av ENS, och lyfter fram senaste framsteg inom beräkningsflödesdynamik (CFD) som har belyst de underliggande mekanismerna bakom tillståndet.

Introduktion

ENS, först beskrivet 1994, av doktor Kern är ett tillstånd som huvudsakligen uppstår efter partiell eller total resektion av näsmusslorna, strukturer som är ansvariga för att reglera luftflödet och fukta inandad luft. 

Trots att de har en öppen näsgång upplever patienter med ENS paradoxal näsobstruktion och en rad andra besvärande symtom. Historiskt sett var tillståndet kontroversiellt eftersom ÖNH-läkare alltid är kirurger och ogärna vill erkänna sina brister. Tidigare ansågs det som ett psykologiskt problem på grund av dess sällsynthet och svårfångade patofysiologi. Dock har nyliga studier, särskilt de som använder CFD, gett en mer vetenskaplig förståelse av ENS och stärkt uppfattningen att det är ett iatrogent (medicinskt framkallat) tillstånd.

Huvudsakliga fynd

Patogenes och förändringar i näsluftflödet

ENS är associerat med betydande förändringar i näsluftflödets dynamik. Normalt är näsluftflödet turbulent och fördelat över näshålan, vilket möjliggör korrekt luftkonditionering och stimulering av termoreceptorer som signalerar näsöppning.

Efter näsmusselkirurgi blir luftflödet laminärt och mer koncentrerat i mellersta delen av näsan, vilket gör att luftflödet kringgår de nedre och övre delarna av näshålan. Denna förändring minskar effektiviteten av luftkonditioneringen och försämrar känslan av luftflöde, vilket bidrar till ENS-symtomen.

CFD-studier har visat att patienter med ENS upplever ökad luftflödesshastighet och minskat näsmotstånd, men paradoxalt nog lider av en känsla av näsobstruktion. Detta beror på att luftflödet inte längre fördelas jämnt över näshålan, vilket leder till otillräcklig stimulering av slemhinnereceptorerna som är ansvariga för att känna av luftflöde.

Sensorineural dysfunktion

ENS innefattar också neurosensoriska avvikelser, särskilt involverande trigeminusnerven, som spelar en kritisk roll i att känna av näsluftflöde. Skador på denna nerv, antingen under kirurgi eller som ett resultat av förändrade luftflödesmönster efter kirurgi, kan försämra känslan av näsöppning.

Histopatologiska studier har visat minskat uttryck av termoreceptorer (TRPM8) i nässlemhinnan hos ENS-patienter, vilket ytterligare stödjer rollen av sensorineural dysfunktion i sjukdomen.

Psykologisk påverkan

ENS har en djupgående psykologisk påverkan, med en betydande andel patienter som upplever ångest, depression och sömnstörningar. Studier har visat att ENS-patienter har mycket högre andel av måttlig till svår depression jämfört med de med andra näsbesvär, såsom kronisk rinosinuit.

Suicidtankar har rapporterats hos en betydande andel ENS-patienter, vilket understryker den allvarliga psykologiska bördan av tillståndet.

Diagnostik

Diagnosen av ENS innebär en kombination av klinisk bedömning och specialiserade verktyg. Empty Nose Score 6-Questionnaire (ENS6Q) är ett validerat verktyg som hjälper till att skilja ENS från andra näsbesvär baserat på symtom som nästorrhet, en känsla av minskat luftflöde och känslan av att näsan är "för öppen".

Bomullstestet, där en liten bit bomull placeras i näshålan för att tillfälligt återställa näsmusselvolymen, kan ge diagnostisk insikt genom att avsevärt minska symtomen hos ENS-patienter.

Hantering och behandling

Hanteringen av ENS är utmanande, eftersom tillståndet ofta kräver ett mångfacetterat tillvägagångssätt. Medicinska behandlingar fokuserar på symtomlindring genom fuktning av näsan och psykologiskt stöd, inklusive kognitiv beteendeterapi och farmakoterapi för ångest och depression.

Kirurgiska ingrepp övervägs för patienter som inte svarar på medicinsk behandling. Dessa inkluderar inferior meatal augmentation procedures (IMAP) för att återställa näsluftflödets dynamik och submukosala fillerinjektioner för att tillfälligt lindra symtomen genom att öka vävnadsvolymen i näshålan.

Framgången med kirurgiska behandlingar stöder uppfattningen att ENS verkligen är ett iatrogent tillstånd, eftersom dessa ingrepp syftar till att återställa de förändringar som orsakats av den ursprungliga kirurgin.

Slutsatser

Studien drar slutsatsen att ENS är ett komplext, multifaktoriellt tillstånd som främst uppstår till följd av kirurgiska förändringar i näsmusslorna. De insikter som erhållits genom CFD har förbättrat förståelsen av ENS, vilket lyfter fram den kritiska rollen av näsluftflödets dynamik och sensorineural funktion i dess patogenes. 

Trots framsteg inom diagnostik och hantering förblir ENS ett utmanande tillstånd, med behov av ytterligare forskning för att identifiera riskpatienter och optimera behandlingsstrategier. Studien betonar vikten av en noggrann preoperativ bedömning för att förhindra uppkomsten av ENS och behovet av pågående forskning för att förfina kirurgiska tekniker och terapeutiska tillvägagångssätt.

Empty Nose Syndrome i fokus

Studien bekräftar att ENS är ett genuint, fysiologiskt baserat tillstånd, inte enbart ett psykologiskt fenomen, även om det har betydande psykologiska konsekvenser. Fynden belyser också vikten av att erkänna ENS som en potentiell risk vid övervägande av näsmusselkirurgi och föreslår att förebyggande åtgärder och patientutbildning är avgörande för att hantera förväntningar och resultat.

Avslutande tankar

Denna omfattande översikt understryker vikten av att förstå ENS som både ett fysiologiskt och psykologiskt tillstånd. Erkännandet av dess iatrogena ursprung kräver större försiktighet vid näskirurgier och ett mer holistiskt tillvägagångssätt för patientvård, som inkluderar både fysisk och mental hälsostöd för att effektivt hantera detta försvagande tillstånd.