Funktionell tränings kapacitet och upplevd ansträngning hos patienter med Empty Nose Syndrome

Forskningsstudie: Functional Exercise Capacity and Perceived Exertion in Patients with Empty Nose Syndrome.

Denna forskningsstudie fokuserar på att förstå hur patienter med Empty Nose Syndrome (ENS) upplever fysisk aktivitet och hur deras tillstånd påverkar deras förmåga att träna.

Vad är Empty Nose Syndrome?

Empty Nose Syndrome är ett tillstånd som kan uppstå efter operation på näsmusslorna, de strukturer inuti näsan som hjälper till att filtrera och fukta luften vi andas. Patienter med ENS upplever ofta en känsla av nästäppa trots att näspassagerna är fria. Detta kan leda till olika symtom, inklusive andningssvårigheter, minskad luktsinne och känslor av ångest eller obehag.

Syftet med studien

Huvudmålet med studien var att bedöma hur patienter med ENS presterar under fysiska aktiviteter och hur de upplever sin ansträngning eller arbetsinsats under träning. Forskarna ville se om det fanns skillnader i tränings kapacitet och upplevd ansträngning mellan patienter med milda till måttliga symtom och de med svåra symtom.

Huvudfynd

Deltagare: Studien inkluderade 44 patienter med diagnosen ENS. De delades in i två grupper baserat på svårighetsgraden av deras symtom, mätt med ett frågeformulär kallat SNOT-25. En grupp hade milda till måttliga symtom, medan den andra hade svåra symtom.

Träningstest: Forskarna använde ett 6-minuters gångtest (6MWT) för att mäta hur långt deltagarna kunde gå på sex minuter. De bedömde även upplevd ansträngning med Borg-skalan, som hjälper till att bedöma hur hårt någon känner att de arbetar under fysisk aktivitet.

Resultat:

ENS Patienterna visade signifikanta förbättringar i både upplevd ansträngning och syrenivåer efter kirurgisk behandling med submucosal Medpor-implantation.

Studien fann att även små förändringar i Borg-skalan kunde ha viktiga konsekvenser för patienter, särskilt de med kroniska lungtillstånd.

Intressant nog, även om tränings kapaciteten förbättrades, visade traditionella lungfunktionstester inga signifikanta skillnader mellan grupperna, vilket tyder på att dessa tester kanske inte helt fångar de utmaningar som ENS-patienter står inför under fysisk aktivitet.

Förståelse för upplevd ansträngning: Forskarna noterade att förändringar i Borg-skalan inte alltid återspeglar en enkel förändring i hur hårt patienterna känner att de arbetar. Detta innebär att även om patienter rapporterar att de känner sig mindre andfådda, betyder det inte alltid att deras fysiska kapacitet har förbättrats på ett linjärt sätt.

Slutsatser

Studien drog slutsatsen att kirurgisk intervention kan leda till signifikanta förbättringar både i träningskapacitet och respiratorisk effektivitet för patienter med ENS. Den betonade vikten av personligt anpassade träningsprogram för att hjälpa dessa patienter att hantera sina begränsningar och förbättra sin livskvalitet. Forskarna framhöll behovet av ytterligare studier med större grupper för att bekräfta dessa fynd och utforska ytterligare mått på respiratorisk hälsa.

Avslutande tankar

Sammantaget belyser denna forskning de utmaningar som patienter med Empty Nose Syndrome står inför och understryker de potentiella fördelarna med kirurgisk behandling och skräddarsydda träningsprogram. Genom att förstå hur ENS påverkar fysisk aktivitet kan vårdgivare bättre stödja dessa patienter i att förbättra deras övergripande hälsa och välbefinnande.