Andningens effekt på sinnet "How Breath-Control Can Change Your Life" (såvida du inte opererat bort näsmusslorna)

Sammanfattning av forskningsrapporten:

How Breath-Control Can Change Your Life: A Systematic Review on Psycho-Physiological Correlates of Slow Breathing. https://doi.org/10.3389/fnhum.2018.00353

Vi vet sedan tidigare ENS-forskning att hyperventilering är vanligt när näsans slemhinna har förstörts via kirurgi. Bland annat konstaterar studien att nedan att 77 % av de ENS-drabbade lider av tillståndet.

Investigating Hyperventilation Syndrome in Patients Suffering From Empty Nose Syndrome
DOI: 10.1002/lary.26599

Vi vet också att nivån av stress, ångest och depression är vanlig vid Empty Nose Syndrome. Detta nämns bland annat i följande forsknings-artiklar.

Impact of sleep dysfunction on psychological burden in patients with empty nose syndrome
DOI: 10.1002/alr.23040

Suicidal thoughts in patients with empty nose syndrome
DOI: 10.1002/lio2.730

The Degree of Stress in Patients With Empty Nose Syndrome, Compared
With Chronic Rhinosinusitis and Allergic Rhinitis. DOI: 10.1177/0145561319858912

Baserat på detta skall vi därför titta på vilka effekter långsam andning har på kroppen och psyket. Detta är intressant eftersom en sådan långsam andning uteblir hos personer med Empty nose Syndrome. Nedan följer sammanfattning av forskningsartikeln: "Hur andningskontroll kan förändra ditt liv: En systematisk översikt över psyko-fysiologiska samband med långsam andning" (översatt rubriksättning)

Psykiska Effekter av Långsam Andning: Studien visar att långsam andning kan leda till en rad positiva psykologiska effekter. Genom att öka parasympatisk aktivitet, vilket är kopplat till avkoppling och lugn, kan långsam andning minska ångest, depression och stress. Deltagarna i studierna rapporterade ökad känsla av välbefinnande, avslappning och mental klarhet. Dessa effekter kan delvis förklaras av förändringar i hjärnaktivitet, där EEG-studier visade en ökning av alfa-vågor och en minskning av theta-vågor under långsam andning.

Alfa-vågor, som är förknippade med avslappning och medvetenhet, tenderar att öka när vi är i ett tillstånd av lugn och fokus. Detta tyder på att långsam andning kan hjälpa till att främja ett tillstånd av mindfulness, vilket i sin tur kan förbättra vår förmåga att hantera stress och känslomässiga utmaningar.

Fysiska Effekter av Långsam Andning
Fysiologiskt sett har långsam andning visat sig påverka flera viktiga parametrar, inklusive hjärtfrekvensvariabilitet (HRV) och respiratorisk sinusarytmi (RSA). HRV är ett mått på variationen i tid mellan hjärtslag och är en indikator på autonom nervsystemets hälsa. En ökning av HRV är kopplad till bättre hälsa och ökad motståndskraft mot stress.

Studien visade att långsam andning resulterade i en ökning av låg frekvens (LF) och hög frekvens (HF) kraft i HRV. LF-komponenten är ofta kopplad till både sympatisk och parasympatisk aktivitet, medan HF-komponenten främst reflekterar parasympatisk aktivitet. En ökning av HF-kraften indikerar en ökad parasympatisk dominans, vilket är fördelaktigt för kroppens återhämtningsprocesser.

 

Näsans Betydelse och Sensoriska Nerver
En intressant aspekt av långsam andning som studien belyser är näsans roll och de sensoriska nerverna i näsan. Långsam andning, särskilt genom näsan, stimulerar de nerverna i näsans slemhinna och kan påverka hjärnans aktivitet. Denna stimulering kan leda till förändringar i medvetandetillstånd och känslomässiga reaktioner. Forskning har visat att nasal andning kan modulera hjärnans rytmer och därigenom påverka vår medvetenhet och känslomässiga tillstånd. Nasal andning har också visat sig öka aktiviteten i hjärnstrukturer som är involverade i emotionell bearbetning, såsom limbiska systemet. Detta kan förklara varför långsam andning inte bara påverkar vår fysiska hälsa utan också vårt emotionella och psykologiska välbefinnande.

 

Slutsatser från Studien
Sammanfattningsvis visar Zaccaro et al. (2018) att långsam andning har en rad positiva effekter på både psykologiska och fysiologiska nivåer. Genom att öka parasympatisk aktivitet och förbättra HRV kan långsam andning bidra till att minska stress och ångest, samtidigt som den främjar avslappning och mental klarhet. EEG-studier visar att långsam andning ökar alfa-vågor, vilket är kopplat till avslappning och medvetenhet. Dessutom betonas näsans betydelse och de sensoriska nervernas roll i denna process, vilket öppnar upp för nya perspektiv på hur vi kan använda andningstekniker för att förbättra vår hälsa.

Nedan följer citat och hela styckes-utdrag från forskningsstudien: 

Först på engelska följt av översättning

The physiological parameters taken into account in this systematic review are brain activity, investigated by Electroencephalography (EEG) and functional Magnetic Resonance Imaging (fMRI), and autonomic activity, studied by Heart Rate Variability (HRV), Respiratory Sinus Arrhythmia (RSA), and Cardio-Respiratory Synchronization.

De fysiologiska parametrar som beaktas i denna systematiska översikt är hjärnaktivitet, undersökt med elektroencefalografi (EEG) och funktionell magnetresonanstomografi (fMRI), samt autonom aktivitet, studerad genom hjärtfrekvensvariabilitet (HRV), respiratorisk sinusarytmi (RSA) och kardiovaskulär-respiratorisk synkronisering.

Slow breathing techniques promote autonomic changes increasing Heart Rate Variability and Respiratory Sinus Arrhythmia paralleled by Central Nervous System (CNS) activity modifications. EEG studies show an increase in alpha and a decrease in theta power. Anatomically, the only available fMRI study highlights increased activity in cortical (e.g., prefrontal, motor, and parietal cortices) and subcortical (e.g., pons, thalamus, sub-parabrachial nucleus, periaqueductal gray, and hypothalamus) structures. Psychological/behavioral outputs related to the abovementioned changes are increased comfort, relaxation, pleasantness, vigor and alertness, and reduced symptoms of arousal, anxiety, depression, anger, and confusion.

Långsam andningsteknik leder till autonoma förändringar som ökar hjärtfrekvensvariabiliteten (HRV) (Hög HRV = Avkopplat sinne) och respiratorisk sinusarytmi (RSA) (Hög RSA = Avkopplat sinne) (vilket också åtföljs av förändringar i aktiviteten i centrala nervsystemet (CNS). EEG-studier visar en ökning av alfavågor (ökning av alfa = avkoppling) och en minskning av thetavågor (Minskning av Theta minskad stress). Den enda tillgängliga fMRI-studien visar på ökad aktivitet i både kortikala (t.ex. prefrontala, motoriska och parietala kortex) och subkortikala (t.ex. pons, thalamus, sub-parabrachialkärnan, grå substans runt akvedukten och hypotalamus) strukturer. De psykologiska och beteendemässiga effekterna av dessa förändringar innefattar ökad komfort, avslappning, välbehag, energi och vakenhet, samt minskade symtom på oro, ångest, depression, ilska och förvirring.

A common belief of western culture is that breathing control has beneficial effects on health status, such as wellness, relaxation and stress reduction

En vanlig uppfattning i västerländsk kultur är att andningskontroll har positiva effekter på hälsan, såsom ökat välbefinnande, avslappning och stressreduktion.

Lehrer et al. (2003) found that 10 sessions of biofeedback (keeping the breathing frequency in the 5.4 b/min-to-6 b/min range for 30 min) induced an increase in HRV and LF power, and a concurrent decrease in HF power, as compared to the control condition (spontaneous breathing).

Lehrer et al. (2003) fann att 10 sessioner av biofeedback, där andningsfrekvensen hölls inom intervallet 5,4–6 andetag per minut i 30 minuter, ledde till en ökning i hjärtfrekvensvariabilitet HRV (hög HRV=avkoppling) och en ökning av lågfrekvent (LF) kraft samt en samtidig minskning i högfrekvent (HF) kraft, jämfört med kontrollvillkoret (spontan andning).

Förklaring:

LF-kraft den långsammare rytmiska variationen i hjärtfrekvens som är relaterad till både sympatisk och parasympatisk aktivitet, medan HF-kraften främst representerar det parasympatiska nervsystemets snabba aktivitet.

Studien konstaterade alltså:

Ökad lågfrekvent (LF) kraft: Detta tyder på att den del av nervsystemet som kontrollerar långsammare och djupare reaktioner blev mer aktiv.

Minskad högfrekvent (HF) kraft: Detta innebär att den snabbare, mer aktiva delen av nervsystemet, som är kopplad till stress och snabb andning, minskade. Därtill ökade HRV vilket indikerar även detta en ökad avkoppling.

The participants in the HRV biofeedback group showed a reduction in symptoms of depression, anxiety, and stress, as measured by the Depression, Anxiety, and Stress Scale (DASS), compared to the control group. This suggests that the biofeedback training not only improved heart rate variability but also contributed to reducing negative emotional states.

Deltagarna i HRV-biofeedbackgruppen visade en minskning av symptom på depression, ångest och stress, mätt med Depression, Anxiety, and Stress Scale (DASS), jämfört med kontrollgruppen. Detta tyder på att biofeedback-träningen inte bara förbättrade hjärtfrekvensvariabiliteten, utan också bidrog till att minska negativa känslomässiga tillstånd.

After Zen Tanden Breathing, subjects reported reduced scores in Tension-Anxiety, Depression-Dejection, Anger-Hostility, and Confusion subscales of the Profile of Mood States as compared to the control condition. During paced breathing at 10 b/min, Park and Park (2012) found decreased EEG theta power on left frontal, right temporal and left parietal areas, and increased alpha power over the whole cortex as compared to spontaneous breathing. Personality traits such as Harm Avoidance, Novelty Seeking, Persistence, Self-Directedness, and Self-Transcendence (Temperament and Character Inventory subscales), positively correlated with EEG alpha power. Critchley et al. (2015), in a fMRI study, found increased Blood Oxygenation Level Dependent (BOLD) activity in a large number of brain areas during paced breathing at 5.5 b/min, as compared to 10 b/min.

Efter Zen Tanden-andning: Rapporterade deltagarna lägre poäng i underkategorierna Tension-Anxiety, Depression-Dejection, Anger-Hostility och Confusion i Profile of Mood States jämfört med kontrollvillkoret. Under reglerad andning på 10 andetag per minut fann Park och Park (2012) minskad EEG theta-aktivitet i vänster frontallob, höger temporallob och vänster parietallob, samt ökad alpha-aktivitet över hela cortex jämfört med spontan andning. Personlighetsegenskaper som Harm Avoidance, Novelty Seeking, Persistence, Self-Directedness och Self-Transcendence (underkategorier i Temperament and Character Inventory) korrelerade positivt med EEG alpha-aktivitet. Critchley et al. (2015) fann i en fMRI-studie ökad Blood Oxygenation Level Dependent (BOLD) aktivitet i många hjärnområden under reglerad andning på 5,5 andetag per minut jämfört med 10 andetag per minut.

At the EEG level, slow breathing techniques are associated with reductions in theta and increases in alpha activity. The increase of alpha power is in line with the results described in a recent systematic review dealing with the neurophysiology of mindfulness (Lomas et al., 2015)

På EEG-nivå är långsamma andningstekniker kopplade till minskningar av theta-aktivitet och ökningar av alpha-aktivitet. Ökningen av alpha-aktivitet stämmer överens med resultaten i en nyligen genomförd systematisk översikt som handlar om neurofysiologin bakom mindfulness (Lomas et al., 2015).

Measured with by Near-Infrared Spectroscopy, Yu et al. (2011) reported increased levels of oxygenated hemoglobin in the anterior part of the prefrontal cortex.

Mätt med hjälp av Nära-infraröd spektroskopi rapporterade Yu et al. (2011) ökade nivåer av syresatt hemoglobin i den främre delen av prefrontala cortex.

EFFEKTER AV MER ELLER MINDRE BLODFLÖDE TILL FRONTALA CORTEX

Mindre blodflöde till prefrontala cortex:

Nedsatt kognitiv funktion: Kan leda till svårigheter med beslutsfattande, problemlösning och arbetsminne.

Försämrad emotionell reglering: Kan öka impulsivitet och svårigheter att hantera känslor.

Ökad stress och ångest: Minskad blodtillförsel kan kopplas till en ökad känsla av stress och ångest.

Mer blodflöde till prefrontala cortex:

Förbättrad kognitiv funktion: Kan leda till bättre fokus, minne och analytiskt tänkande.

Bättre emotionell reglering: Ökat blodflöde kan förbättra känslohantering & ge mindre impulsivitet.

Ökad mental uthållighet: Kan bidra till att hantera stressiga situationer mer effektivt.

Moreover, as historically noted (Ramacharaka, 1903), nostril breathing is a fundamental aspect of every form of meditation. Studies on the animal model, as well as on specific Pranayama techniques, suggest that nasal breathing is able to modulate both the autonomic system and brain activity through receptors located in the superior nasal meatus, which are sensitive both to mechanical and chemical stimuli (Wrobel and Leopold, 2005; Buonviso et al., 2006; Kepecs et al., 2006)

Dessutom har andning via näsan historiskt sett ansetts vara en grundläggande aspekt av alla former av meditation (Ramacharaka, 1903). Studier på djurmodeller, liksom på specifika Pranayama-tekniker, tyder på att näsandning kan modulera det autonoma nervsystemet och hjärnaktiviteten genom receptorer i den övre näsgången, som är känsliga för både mekaniska och kemiska stimuli (Wrobel och Leopold, 2005; Buonviso et al., 2006; Kepecs et al., 2006).

Taken together, these results confirm that nasal stimulation represents the fundamental link between slow breathing techniques, brain and autonomic activities and psychological/ behavioral outputs

Sammanfattningsvis bekräftar dessa resultat att nässtimulering utgör den grundläggande kopplingen mellan långsamma andnings-tekniker, hjärn- och autonoma aktiviteter samt psykologiska och beteendemässiga utfall.

Justera storleken på texten i den inbäddade filen längst ner, klicka på plus-knappen

Atrofisk rinit: En översikt av 242 fall. (Sekundär Atrofisk rinit / Empty Nose Syndrome till följd av näsoperation)

Sammanfattning av forsknings skriften: ”Atrophic Rhinitis: A Review of 242 Cases” Denna artikel behandlar primär och sekundär Iatrogen atrofisk rinit: 

Atrophic Rhinitis: A Review of 242 Cases. Eric J. Moore, M.D., and Eugene B. Kern, M.D https://doi.org/10.1177/194589240101500601

Atrofisk rinit är en kronisk och försvagande sjukdom som kännetecknas av progressiv atrofi av nässlemhinnan, vilket leder till en rad allvarliga symptom. Denna artikel syftar till att sammanfatta artikeln ”Atrophic Rhinitis: A Review of 242 Cases” med särskilt fokus på sekundär atrofisk rinit och det relaterade fenomenet "Empty nose syndrome". Vi kommer att utforska upptäckterna från en omfattande studie av 242 patienter, diskutera symptom, orsaker och de förändringar som sker i slemhinnan vid denna Iatrogena sjukdom (av vården orsakad).

Upptäckter och Slutsatser från Forskningen
Forskningen som genomfördes mellan 1982 och 1999 identifierade 242 patienter med diagnosen primär och sekundär atrofisk rinit. Patienterna delades in i två grupper: primär och sekundär atrofisk rinit. Primär atrofisk rinit anses ha minskat i förekomst under det senaste århundradet. Ett tillstånd som anses vara relaterad till ärftliga eller infektiösa orsaker. Sekundär atrofisk rinit, å sin sida, är mer vanlig och utvecklas ofta efter kirurgi i näsan, granulomatösa sjukdomar eller strålbehandling.

En av de mest anmärkningsvärda upptäckterna i studien var den paradoxala nästäppa som många patienter upplevde trots avsaknaden av anatomiska hinder. Detta fenomen kallas "Empty nose syndrome” och uppstår när det finns en betydande kirurgisk förlust eller destruktion av nässlemhinnan.

Några av symtomen relaterade till primär och sekundär atrofisk rinit som nämns:

Känsla ”liknande nästäppa” trots öppen näsa:
När ett tillräckligt stort antal av nässlemhinnans receptorer har amputeras eller skadats genom olika metoder av Turbinoplastik (operation av näsmusslor) leder detta till att nervsignaleringen mellan näsan och hjärnan upphör. Trotts att näsan nu är fysiskt öppen kommer luftflöde i näsan inte kunna upplevas vilket leder till att näsan känns liknande vid att vara täppt trotts att den faktiskt är öppen. Detta leder till en kronisk känsla av lufthunger och andnöd.

Skorpbildning i näsan och fetor:
Patienter klagar ofta på torra näsgångar med skorpbildning. Denna skorpbildning kan leda till en obehaglig lukt (fetor) som uppstår på grund av infektion i slemhinnan som leder till att den degenererar och bryts ner.

Förändrat luktsinne:
Många patienter upplever en nedsatt förmåga att känna lukt (anosmi eller hyposmi), vilket kan ha en betydande negativ inverkan på livskvaliteten. Förändrat luktsinne kan också påverka smakupplevelsen och därmed matintaget.

Smärta i ansiktsområdet:
Smärta och tryck i ansiktet där nervsmärta från näsan strålar ut i olika området av huvudet som exempelvis, ansiktet, panna och ögon.

Förändringar i Slemhinnan vid Atrofisk Rinit
Vid atrofisk rinit genomgår nässlemhinnan betydande förändringar. Histologiska analyser av biopsier från patienter med atrofisk rinit visar:

• Atrofi av slemhinnan: Det sker en minskning av slemhinnans tjocklek och en förlust av cilierade celler (flimmerhår), vilket är avgörande för att upprätthålla normal nasal funktion.

• Metaplasi: Slemhinnan kan genomgå metaplasi, där det normala cilierade pseudostratifierade kolumnära epitelet ersätts av skivepitel, vilket påverkar dess funktion negativt.

• Inflammatorisk infiltration: Det finns en ökad infiltration av inflammatoriska celler i det subepiteliala lagret, vilket kan bidra till symptom som skorp-bildning och fetor.

Dessa förändringar i slemhinnan skapar en ond cirkel där slemhinnan blir allt torrare och mer känslig för infektioner över tid. Denna ökande torrhet, tillsammans med de relaterade infektionerna, fortsätter att bryta ner slemhinnan år efter år. Vilket leder till att slemhinnans funktion kontinuerligt försämras för varje år som går.

Slutsats: Atrofisk rinit både primär och sekundär är ett komplext och utmanande tillstånd som har en betydande inverkan på de drabbade individernas livskvalitet. Forskningen visar att kirurgiska ingrepp i näsan, särskilt reduktiv kirurgi av näsmusslorna, kan leda till utvecklingen av symptom som är karakteristiska för atrofisk rinit och Empty nose syndrome. Förändringarna i slemhinnan, inklusive atrofi och metaplasi, bidrar till de besvär som patienter upplever.

Nedan följer några citat och styckesutdrag från studien: (Engelska följt av översättning)

The characteristic scan of an atrophic rhinitis patient shows the cavernous nasal airway, which is prominent in these patients. The absence of normal nasal structures is universal in these patients, and the symptoms of atrophic rhinitis coupled with a cavernous nasal airway lacking identifiable turbinate tissue has been termed “the empty nose syndrome”

Den karaktäristiska röntgenbilden av en patient med atrofisk rinit visar en hålig öppen näsgång, något som är framträdande hos dessa patienter. Avsaknaden av normal näs-struktur är universell bland patienterna, och symtomen på atrofisk rinit i kombination med en hålig näsgång utan igenkännbara näsmusslor har benämnts "Empty nose Syndrome"

The patients were evaluated for the symptoms of nasal crusting, fetor, epistaxis, facial pain, nasal congestion, anosmia, headache, and depression

Patienterna utvärderades för symtom på näskrustor, illaluktande doft, näsblödningar, ansiktssmärta, nästäppa, anosmi, huvudvärk och depression.

Atrophic rhinitis is a chronic debilitating disease of the nasal passages that is characterized by progressive nasal mucosal atrophy, nasal crusting, fetor, and enlargement of the nasal space with paradoxical nasal congestion.

Atrofisk rinit är en kronisk, försvagande sjukdom i näsgångarna som kännetecknas av progressiv atrofi av nässlemhinnan, näskrustor, illaluktande doft och en ökning av näs-rymden med paradoxal nästäppa.

All patients complained of bilateral nasal congestion, and all patients complained of daily nasal crusting and dryness. Facial pain and pressure was a complaint of 115 patients (48%), and 80 (33%) of the patients complained of intermittent epistaxis. Anosmia was present in 35 patients (16%), and 125 (52%) of the patients were diagnosed with depression by the Minnesota Multiphasic Personality Inventory and/or consultation with a psychiatrist (Table II).

On physical examination, every patient was found to have abnormal anatomy of the nasal sidewall. Inferior turbinate tissue was partially absent in 152 (62%) of the patients and totally absent in 90 (37%) of the patients. Absence of the middle turbinate was found in 137 (57%) of the patients. Seventy-eight (32%) of the patients were found to have either no recognizable turbinate tissue or only very small remnants of turbinate tissue remaining. Nasal septal perforation was found in 24 (10%) of the patients. Yellow, brown, or green crusts were bound covering the sidewalls and floor of the nose in all of the patients, and 125 (52%) patients had mucopurulent drainage from the maxillary and ethmoid sinuses.

Nasal biopsy was used to confirm the diagnosis in 194 (80%) patients. Findings consisted of squamous metaplasia with loss of the normal pseudostratified columnar epithelium, serous and mucous glandular atrophy, and diffuse endarteritis obliterans. One hundred seven (44%) patients had positive nasal cultures with the presence of pathogenic organisms. K. ozaenae was isolated in 48 cultures. Other common pathogens included Staphylococcus aureus, Proteus mirabilis, and Escherichia coli. 

Alla patienter klagade på bilateral nästäppa, och samtliga rapporterade dagliga näskrustor (skorpor) och torrhet. Ansiktssmärta och tryck var klagomål från 115 patienter (48 %), och 80 patienter (33 %) uppgav intermittenta näsblödningar. Anosmi (luktbortfall) var närvarande hos 35 patienter (16%), och 125 patienter (52%) diagnostiserades med depression genom Minnesota Multiphasic Personality Inventory och/eller konsultation med psykiater (Tabell II).

Vid den fysiska undersökningen visade sig varje patient ha avvikande anatomi i näsans sidoväggar. Nedre näsmusslornas vävnad var delvis frånvarande hos 152 (62%) av patienterna och helt frånvarande hos 90 (37%). Avsaknad av den mellersta näsmusslan påträffades hos 137 (57%) av patienterna. Sjuttioåtta (32%) av patienterna hade antingen inga igenkännbara näsmusslor eller endast mycket små rester kvar av dem. Perforering av nässkiljeväggen hittades hos 24 (10%) av patienterna. Gula, bruna eller gröna krustor täckte sidoväggarna och golvet i näsan hos samtliga patienter, och 125 (52%) hade mukopurulent dränering från de maxillära och etmoidala bihålorna (tyder på infektion).

Nasal biopsi användes för att bekräfta diagnosen hos 194 (80%) patienter. Fynden bestod av skivepitelmetaplasi (cellförändring) med förlust av det normala pseudostratifierade kolumnepitelet (skada/förändring av slemhinnan). Atrofi (degeneration) av serösa och mukösa körtlar (körtlar som producerar sekret), samt diffus endarterit obliterans (degenerering av blodkärl). Ett hundra sju (44%) patienter hade närvaro av patogena organismer i slemhinnan. Klebsiella ozaenae hittades hos 48 patienter. Andra vanliga patogener inkluderade Staphylococcus aureus, Proteus mirabilis och Escherichia coli.

Further confirmation can be found in histopathologicalstudy of a nasal biopsy specimen. The normal nasal lining is a ciliated pseudostratified columnar epithelium (Fig. 1). In the patient with atrophic rhinitis the epithelium undergoes metaplasia to islands of squamous epithelium (Fig. 2). Universal histological findings of atrophy of serous and mucinous glands, loss of cilia, loss of goblet cells, and inflammatory cell infiltrate are seen in atrophic rhinitis.1 1 Characteristic inflammatory vascular changes also are prominent in the submucosal layer. Endarteritis obliterans with thickening of the media and dilatation of the subepithelial capillariesleads to impaired mucosal regeneration and fragility of the epithelium.5 This constellation of histological changes results in defective or absent mucociliary clearance. Moisture is absent in the nose from the glandular atrophy, causing disappearance of the sol and gel layers of the normal mucociliary blanket. Loss of cilia results in stasis of any secretions that are produced by the remaining glandular cells. The result is exposed and damaged epithelium covered by chronically superinfected crusts. Overall, the nose has impaired defense mechanisms that contribute to continual rhinitis and sinusitis.1 2 Cultures of the nasal mucosa in patients with atrophic rhinitis frequently will show colonization or infection with pathological organisms 

Ytterligare bekräftelse kan hittas i histopatologiska studier av en nasal biopsi. Den normala nässlemhinnan består av cilierat pseudostratifierat kolumnepitel. Hos patienter med atrofisk rinit genomgår epitelet metaplasi och omvandlas till öar av skivepitel. Universella histologiska fynd inkluderar atrofi av serösa och mukösa körtlar, förlust av cilier (flimmerhår) och gobletceller (slemproducerande celler) samt infiltrering av inflammatoriska celler. Karakteristiska inflammatoriska kärlförändringar är också framträdande i det submukösa lagret. Endarterit obliterans (destruktion av blodkärl) med förtjockning av media och utvidgning av subepiteliala kapillärer leder till nedsatt regenerering av slemhinnan och ökad skörhet i epitelet. Dessa histologiska förändringar resulterar i bristande eller frånvarande mukociliär clearance (rengöring av slemhinnan vid flimmerhår-funktion). Fuktigheten i näsan försvinner på grund av körtelatrofi, vilket leder till att sol- och gel-lagren i den normala mukociliära barriären försvinner. Förlusten av cilier (flimmer-hår) orsakar att eventuella sekretioner som produceras av de kvarvarande körtelcellerna stannar kvar. Resultatet blir en exponerad slemhinna som täckt av kroniskt superinfekterade krustor. Totalt sett har näsan fått nedsatta försvarsmekanismer som bidrar till kontinuerlig rinit och bihåleinflammation. Kulturer av nässlemhinnan hos patienter med atrofisk rinit visar ofta kolonisering eller infektion med patogena organismer.

Förklaring till tekniska begrepp i texten ovan:

Skivepitelmetaplasi är en process där den normala slemhinnan i ett organ ersätts av skivepitel, en typ av platta celler. Detta kan ske som svar på irritation eller inflammation och kan påverka organets funktion negativt.

Diffus endarterit obliterans är en sjukdom där blodkärlens inre väggar (artärerna) blir inflammerade och förträngs, vilket minskar blodflödet. Denna tillstånd kan leda till syrebrist i vävnaderna och är ofta kopplat till kroniska infektioner eller andra sjukdomar

Eccles and others have shown that stimulation of the trigeminal temperature receptors in the nasal valve region may be more significantly coupled to the sensation of nasal breathing than to actual airflow.14. It is already known from electron microscopic studies that patients with atrophic rhinitis have atrophy of the olfactory epithelial receptors leading to anosmia, and they also may develop atrophy or disorder of the pain and temperature receptors in the nasal lining. This may lead to these patients’ inability to sense air flowing to the nose and a resultant feeling of nasal congestion. Furthermore, the obliteration of all nasal resistance may not result in attainment of satisfying nasal respiration. Most people would agree that nasal breathing is far more satisfying than mouth breathing, but the nose provides one-half the resistance of the entire respiratory tract and 50% more effort is required for nasal breathing compared with mouth breathing.1 6 Some nasal resistance provided by the intranasal structures may be necessary to balance the pulmonary resistance during inspiration.1 7 This balance may be perceived as satisfying nasal airflow, and extreme lack of nasal resistance then actually may be perceived as paradoxical nasal obstruction.

Eccles och andra har visat att stimulering av trigeminala temperaturreceptorer i näsvalvsregionen kan vara mer kopplad till känslan av näsandning än till faktisk luftflöde. Tidigare elektronmikroskopiska studier har visat att patienter med atrofisk rinit har atrofi av de olfaktoriska epitelreceptorerna, vilket leder till anosmi (luktbortfall) och de kan också utveckla atrofi eller störningar i smärt- och temperaturreceptorerna i nässlemhinnan. Detta kan resultera i att dessa patienter inte känner av luftflödet i näsan, vilket ger en känsla av nästäppa. Dessutom kan borttagandet av normalt näsmotstånd orsaka en otillfredsställande näsandning. De flesta skulle hålla med om att näsandning är mer tillfredsställande än munsandning, men näsan ger hälften av motståndet i hela luftvägarna, och 50 % mer ansträngning krävs för näsandning jämfört med munsandning. Detta vissa av det intranasala motståndet kan vara nödvändigt för att balansera lungmotståndet under inandning. Denna balans kan uppfattas som tillfredsställande luftflöde i näsan, och en extrem brist på nasalt luftmotstånd kan faktiskt upplevas som paradoxal nästäppa.

Extensive removal of nasal tissue in the form of turbinectomy has been postulated as an etiology of secondary atrophic rhinitis, with some authors reporting 15–71% of their own patients experiencing postoperative atrophic rhinitis symptoms.2 0 – 2 2

Omfattande borttagning av näsvävnad genom Konkotomi har föreslagits som en orsak till sekundär atrofisk rinit, med vissa författare som rapporterar att 15–71 % av deras egna patienter upplevde symtom på postoperativ atrofisk rinit.

Delayed effect of nasal mucosal resection may contribute to the controversy surrounding turbinectomy and its relationship to secondary atrophic rhinitis. Martinez found only 3 patients with excessive dryness and crusting in a 2-year follow-up of 29 patients out of a total of 40 patients who had undergone total inferior turbinectomy for nasal obstruction.2 6 He concluded that the advantages of total turbinectomy greatly outweigh its reported disadvantages. In a follow-up study on 18 of the same 40 patients after 3–5 years had elapsed since their surgery, Moore found that 89% now had bilateral nasal crusting and 39% had thick malodorous secretions.3 He concluded that total inferior turbinectomy should not be performed because of the resultant morbidity.

Den fördröjda effekten av nässlemhinneresection kan bidra till kontroversen kring konkotomi och dess samband med sekundär atrofisk rinit. Martinez fann endast 3 patienter med överdriven torrhet och krustor i en tvåårsuppföljning av 29 patienter av totalt 40 som genomgått total inferior konkotomi för nästäppa. Han drog slutsatsen att fördelarna med total konkotomi överväger de rapporterade nackdelarna. I en uppföljningsstudie på 18 av de samma 40 patienterna, 3–5 år efter operationen, fann Moore att 89 % nu hade bilateral näskrustor och 39 % hade tjocka, illaluktande sekretioner. Han drog slutsatsen att total inferior konkotomi inte bör utföras på grund av den resulterande morbiditeten.

A trophic rhinitis is a chronic debilitating disorder diagnosed by a constellation of symptoms of nasal congestion, crusting, and fetor in a patient with an abnormally patent empty nose.

Atrofisk rinit är en kronisk sjukdom som diagnostiseras genom kombination av symtom som nästäppa, krustor och illaluktande doft i näsan hos en patient med en abnormt öppen näsa.

Klicka i underkant av den inbäddade filen för att justera storlek. 

Diagnos och behandling av Empty Nose Syndrome

The Diagnosis and Management of Empty Nose Syndrome by:

Nipun Chhabra, MDa, Steven M. Houser, MD, FACS, FAAOA, FARSa,b

Inledning

Empty Nose Syndrome är en diagnos som uppstår efter kirurgiska ingrepp i näsan, särskilt efter att näsmusslor har tagits bort eller reducerats. Denna artikel syftar till att sammanfatta forskningsrapporten ”The Diagnosis and Management of Empty Nose Syndrome” av  Nipun Chhabra och Steven Houser. En artikel som undersöker ENS, dess symptom, diagnos och möjliga behandlingsmetoder. 

Vad undersöktes?

Forskningen fokuserade på att förstå Empty Nose Syndrome, som kännetecknas av en känsla av nästäppa trots att näsgångarna är öppna. Många patienter med ENS upplever en paradoxal känsla av att de har svårt att andas, även om de har god luftflöde genom näsan. Forskarna ville också klargöra skillnaderna mellan ENS och en annan liknande sjukdom, atrofisk rinit, som innebär att nässlemhinnan blir tunnare och torrare.

Fynd och Upptäckter

1. Symptom på ENS: De vanligaste symptomen hos patienter med ENS inkluderar en känsla av nästäppa, torrhet i näsan, och ibland även en känsla av "tomhet" i näsan. Många patienter rapporterar att de har svårt att känna luftflödet, vilket kan leda till ångest och obehag.

2. Diagnos: Diagnosen av ENS kan vara utmanande. Läkare måste vara uppmärksamma på patienternas symptom och göra noggranna undersökningar. En viktig del av diagnosen är att utesluta andra tillstånd, som atrofisk rinit. Forskningen betonade vikten av att läkare har en god förståelse för ENS för att kunna ställa rätt diagnos.

3. Behandlingsmetoder: Rapporten diskuterade olika behandlingsalternativ för ENS. En av de mest lovande metoderna är kirurgisk implantation av material som kan hjälpa till att återställa den normala strukturen i näsan. Detta kan förbättra luftflödet och minska symptomen. Forskningen visade att många patienter som genomgick denna typ av operation rapporterade en förbättring av sina symptom.

Slutsatser

Forskarna drog flera viktiga slutsatser från sin studie:

• Kännedom och Utbildning: Det är avgörande att både läkare och patienter är medvetna om Empty Nose Syndrome. Många patienter kan ha ENS utan att veta om det, och det kan leda till onödig lidande.

• Försiktighet vid Kirurgi: Forskningen underströk vikten av att vara försiktig vid kirurgiska ingrepp i näsan, särskilt vid borttagning av näsmusslor. Felaktig hantering kan leda till ENS som en komplikation.

• Individanpassad Behandling: Behandlingen av ENS bör anpassas efter varje patients unika symptom och behov. Det finns ingen "one-size-fits-all"-lösning, och en noggrann bedömning är nödvändig för att uppnå bästa möjliga resultat.

Avslutning

Empty Nose Syndrome är en komplex och ofta missförstådd sjukdom som kan ha en stor inverkan på livskvaliteten för de drabbade. Genom att öka medvetenheten och förståelsen för ENS kan vi hjälpa patienter att få rätt diagnos och behandling. Forskningen visar att det finns hopp för dem som lider av denna sjukdom, och att med rätt åtgärder kan deras livskvalitet förbättras avsevärt.

Citat från artikeln som beskriver de besvär och lidanden som är relaterade till Empty Nose Syndrome (ENS):

1. Paradoxal nästäppa: "Hallmark complaint of a patient who has been afflicted with ENS is paradoxic nasal obstruction." Detta beskriver hur patienter upplever en känsla av nästäppa trots att deras näsgångar är öppna.

2. Känsla av tomhet: "This sensation may be coupled with 'emptiness,' a term patients use to describe the subjective inability to sense airflow." Många patienter beskriver en känsla av tomhet i näsan, vilket kan leda till en känsla av obehag.

3. Svårigheter att andas: "Another common and perplexing symptom of paradoxic nasal obstruction is shortness of breath or difficulty breathing." Detta visar att patienter kan uppleva andningssvårigheter, vilket kan orsaka stress och ångest.

4. Överandning: "Patients with this symptom tend to overbreathe and often slip into hyperventilation because they feel a relentless sense of dyspnea." Detta indikerar att känslan av andnöd kan leda till hyperventilation, vilket ytterligare förvärrar lidandet.

5. Psykiska besvär: "Depression rates are higher with this subtype, and hyposmia or anosmia may result from alteration in airflow patterns." Detta visar att patienter med ENS kan uppleva högre nivåer av depression, vilket är en allvarlig psykisk belastning.

6. Kronisk obehag: "In severe forms, it can be debilitating, and a lack of recognition and understanding of this disease process is at the expense of the patient." Detta betonar hur allvarligt ENS kan påverka livskvaliteten och hur bristen på förståelse kan förvärra lidandet.

 

Förekomst av hyperventilering vid Empty Nose Syndrome till följd av vidöppen näsa efter näs-kirurgi

Denna artikel sammanfattar forsknings studien: "Investigating Hyperventilation Syndrome in Patients Suffering From Empty Nose Syndrome"

I denna studie har forskare undersökt sambandet mellan två tillstånd: Empty Nose Syndrome (ENS) och Hyperventilation Syndrom (HVS). Denna studie är viktig eftersom många patienter som har genomgått operationer på sina näsmusslor (konkor) ofta klagar på andningssvårigheter. Målet med studien var att ta reda på om dessa andningsproblem kan kopplas till HVS.

Vad är Empty Nose Syndrome?

Empty Nose Syndrome är ett sällsynt tillstånd som kan uppstå efter kirurgiska ingrepp på näsmusslorna. Personer med ENS kan uppleva en rad olika symptom, inklusive känsla av nästäppa, torrhet i näsan och halsen, sömnproblem och smärta i näsan. Trots dessa symptom visar ofta undersökningar av näsan inga avvikelser, vilket gör det svårt att diagnostisera och behandla.

Vad är Hyperventilation Syndrom?

Hyperventilation Syndrom är ett tillstånd där en person andas snabbare och djupare än normalt, vilket kan leda till en minskning av koldioxid i blodet. Detta kan orsaka symptom som yrsel, domningar och andningssvårigheter. HVS kan ibland förväxlas med andra andningsproblem, vilket gör det viktigt att identifiera det korrekt.

Hur genomfördes studien?

Forskarna genomförde en prospektiv studie där de bjöd in patienter som hade fått diagnosen ENS och som hade genomgått operation på sina näsmusslor. Totalt deltog 29 patienter i studien. För att förstå deras tillstånd genomförde forskarna flera tester, inklusive:

Nijmegen-testet: Ett frågeformulär som hjälper till att bedöma andningsproblem.

Hyperventilation Provokationstest (HVPT): Ett test för att se hur kroppen reagerar på hyperventilation.

Blodgaser och lungfunktionstester: För att mäta syre- och koldioxidnivåer i blodet samt lungornas kapacitet.

Vilka fynd gjorde forskarna?

Av de 29 patienter som deltog i studien visade det sig att 17 av dem (77,3%) hade HVS. Detta innebär att en mycket stor del av patienterna med ENS också led av hyperventilation. Forskarna noterade att efter att patienterna genomgått en specifik rehabiliteringsprogram för andning, förbättrades deras symptom. De som fyllde i ett formulär som mäter näsrelaterade symptom (SNOT-16) rapporterade en signifikant minskning av sina besvär efter rehabiliteringen.

Slutsatser från studien

Forskarna drog flera viktiga slutsatser från sin studie: HVS är vanligt hos patienter med ENS: Det visade sig att många patienter med ENS också lider av HVS, vilket kan förklara deras andningsproblem.

Rehabilitering kan hjälpa: Genom att genomgå ett program för andningsrehabilitering kan patienter med HVS och ENS uppleva en förbättring av sina symptom.

Avslutande tankar

Denna studie belyser vikten av att förstå sambandet mellan Empty Nose Syndrome, en vidöppen näsa efter kirurgi och hyperventilation syndrom. Och hur detta kan påverka patienters livskvalitet. 

Genom att klicka på den nedre delen av dokumentet kan du förstora det till önskad storlek.

Livskvalitet för 49 patienter som genomgått kirurgi av näsmusslor m.m - Livskvaliteten faller efter

Denna studie vid namn: Evaluation of sinonasal-related quality of life of 49 patients undergoing endoscopic skull base surgery, syftade till att bedöma hur endoskopisk kirurgi vid skallbasen påverkar livskvaliteten. I denna sammanfattning fokuserar vi på effekterna av att ta bort näsmusslorna och dess inverkan på sömnkvaliteten.

Typer av Kirurgi och Procedurdetaljer:

Endoskopisk kirurgi vid skallbasen är en teknik som används för att behandla olika tillstånd som påverkar skallbasen och de omgivande områdena. Denna procedur kan ibland även innebära att näsmusslorna avlägsnas. (näsans andningsorgan). De typer av operationer och procedurer som ingår i skallbas kirurgi är:

Borttagning av Tumörer: Både godartade och elakartade tumörer
Rekonstruktion: Reparation av skador med hjälp av transplantat eller flikar
Kirurgi på Näsmusslorna: Delvis eller fullständigt avlägsnande av näsmusslorna

Metoder: Studien inkluderade 49 patienter som fyllde i två frågeformulär: Sinonasal Outcome Test-22 (SNOT-22): Mäter olika aspekter av bihålehålans hälsa och deras påverkan på livskvaliteten, inklusive nässymtom, ansiktssmärta, sömnstörningar och känslomässigt välbefinnande. Studien använde sig också av: Empty Nose Syndrome 6 Item Questionnaire (ENS6Q): Ett frågeformulär som bedömer symtom relaterade till Empty Nose Syndrome, såsom näs torrhet, upplevelse av minskad luftflöde och skorvbildning i näsan.

Resultat: Allmänna Livskvalitets resultat:

Det genomsnittliga SNOT-22-poängen var 25,1, vilket indikerar en måttlig till allvarlig påverkan på hälsan och den övergripande livskvaliteten efter att näsmusslorna reducerats.

Det genomsnittliga ENS6Q-poängen var 6,51, där 18,4% av patienterna hade en poäng över 10,5. Detta visar på en hög risk för att utveckla Empty Nose Syndrome (ENS) efter en konkotomi där näsmusslorna opererades. 

För att diagnostiseras med Empty Nose Syndrome (ENS) baserat på ENS6Q, används ofta en poäng på 11 eller högre som gränsvärde. Den totala poängen sträcker sig från 0 till 30, där varje fråga ger upp till 5 poäng. En poäng över detta gränsvärde tyder på att patienten upplever symtom som är tillräckligt allvarliga för att betraktas som ENS.

Påverkan på Sömn:

Sömnbesvär var påtagligt allvarliga över hela linjen. Patienterna rapporterade ofta problem som svårigheter att somna, att de vaknar under natten och att de känner sig trötta under dagen.

Bland de olika grupperna hade de med en historia av upprepad radiofrekvens behandling av näsmusslorna betydligt högre poäng för sömn relaterade problem jämfört med patienter utan sådan historik. Detta tyder på att radiofrekvens behandling av näsmusslorna kan ha en långvarig inverkan på sömnkvaliteten. Dessa patienter hade också högre SNOT-22-poäng relaterad till känslomässigt välbefinnande vilket visar på en negativ påverkan på livskvaliteten och välbefinnandet.

Slutsatser/Sammanfattning:

Borttagning av Näsmusslor och Sömn: Enligt studien hade 18,4% av patienterna som fått sina näsmusslor avlägsnade eller reducerade med hjälp av radiofrekvens en poäng högre än 10,5 på frågeformuläret ENS6Q, vilket indikerar en hög sannolikhet att de utveckla Empty Nose Syndrome om näsmusslorna opereras bort.

Det noterades också att Konkotomi och radiofrekvensbehandling av näsmusslorna ledde till märkbara sömnstörningar. Patienterna upplevde betydande sömnproblem, som förvärrades ytterligare hos dem med en historia av radiofrekvens behandling.

Allmän Livskvalitet: Studien belyser att patienter som genomgår denna kirurgi i många fall upplever måttliga till allvarliga nässymtom och sömnstörningar som sänker livskvaliteten.

Förstora PDF filen nedan genom att klicka längst ner på dokumentet.

Empty Nose Syndrome: När näsan blir värre efter operation (Otorhinolaryngology-Head & Neck Surgery)

Denna artikel: Empty Nose Syndrome: When the Nose Is Worse After Surgery (Archives of Otorhinolaryngology-Head & Neck Surgery)

Ger en djupgående undersökning av Empty Nose Syndrome (ENS) en allvarlig åkomma som kan uppstå efter näs- eller bihålekirurgi, särskilt efter ingrepp som tar bort eller minskar storleken på näsmusslorna. ENS kännetecknas av en motsägelsefull känsla där patienterna upplever att de inte kan andas, trots att de har vidgade näsgångar och normala syrenivåer i blodet. Detta tillstånd påverkar inte bara patienternas fysiska välbefinnande, utan har också en djupgående inverkan på deras mentala hälsa och övergripande livskvalitet.

Viktiga Funktioner hos Näsmusslorna:

Näsmusslorna har en central roll i andningssystemet. De ansvarar för att värma, fukta och filtrera luften innan den når lungorna. Dessutom hjälper de till att styra till lungorna genom att reglera sin storlek efter kroppens behov i den enskilda stunden. Näsmusslorna har flera typer specifika sensorer som skickar signaler till hjärnan om att andningen fungerar som den ska. Dessa funktioner är avgörande för att upprätthålla ett friskt andningssystem och för att kroppen ska få rätt mängd syre.

Hur ENS Uppstår:

När näsmusslorna avlägsnas eller minskas för mycket, som vid ENS, blir näshålan onormalt öppen. Detta leder till stora förändringar i lufttrycket och luftflödet, vilket stör de sensoriska feedback-mekanismer som är viktiga för att vi ska känna att vi andas normalt. Patienter med ENS rapporterar ofta en känsla av kvävning eller att de inte får tillräckligt med luft, trots att deras näsgångar är fysiskt öppna. Denna skillnad mellan näsans fysiska tillstånd och patientens upplevelse kan leda till allvarlig ångest, stress och försämrad livskvalitet.

ENS och Limbiska Systemet:

Nyare studier tyder på en koppling mellan ENS-symtom och limbiska systemet, den del av hjärnan som hanterar känslor. Den stress och oro som ENS-patienter upplever kan vara kopplad till en störning i den normala sensoriska input som hjärnan förväntar sig från näshålan. Dessutom kan bristen på stimulering av vissa nervfibrer, särskilt från den femte kranialnerven, bidra till känslan av att inte kunna andas, vilket ytterligare förvärrar patientens obehag och ångest.

Komplikationer Förknippade med ENS:

ENS är inte bara en sensorisk störning utan kan också leda till fysiska komplikationer. Avsaknaden av näsmusslor stör det normala systemet för att rensa näsgångarna, vilket vanligtvis fångar upp och transporterar bort bakterier, damm och andra partiklar från näsan. Utan denna skyddsmekanism blir patienterna mer mottagliga för återkommande infektioner, skorpbildning och andra andningsproblem. Dessa komplikationer kan ytterligare försämra livskvaliteten och bidra till ihållande fysiskt obehag.

Behandlingsmetoder:

Behandlingen av ENS är utmanande och kräver ofta ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt. Olika metoder har använts för att lindra symtomen, men resultaten kan vara varierande. Några behandlingsalternativ inkluderar:

Utbildning och Kognitiv Terapi: Patienter blir ofta först missförstådda eller felaktigt diagnostiserade på grund av de motsägelsefulla symtomen. Genom att utbilda patienter om tillståndet och erbjuda kognitiv terapi kan ångesten minskas och deras förståelse för symtomen förbättras, vilket kan leda till viss lättnad.

Fuktgivande och Sköljning: Regelbunden användning av koksaltlösning, Lactated Ringer’s lösning och pulserande nässköljningar kan hjälpa till att hålla näsgångarna fuktiga, minska skorpbildning och efterlikna den funktion som de förlorade cilierna hade, vilket hjälper till att rensa bort smuts och bakterier från näshålan.

Infektionshantering: Vid återkommande infektioner kan topikala antibiotika, såsom 2% mupirocin-salva, vara effektiva. Dessutom har andra lokala behandlingar, som Premarin Vaginal Cream, använts för att förtjocka nässlemhinnorna och öka slemproduktionen, vilket ger viss symptomatisk lättnad.

Kirurgiska och Injicerbara Behandlingar: I mer allvarliga fall kan injektioner av hyaluronsyragel i näshålan tillfälligt återställa rätt luftflöde och ge lindring. För mer permanenta lösningar har kirurgisk rekonstruktion med material som AlloDerm, för att simulera den förlorade näsmusselvävnaden, utforskats.

Slutsatser och Lärdomar:

Studien betonar vikten av att förstå den komplexa roll som näsmusslorna spelar både för andningsfunktionen och den sensoriska upplevelsen. Att ta bort eller minska näsmusslorna kan få förödande konsekvenser. 

Dessutom föreslår resultaten att behandling av ENS kräver ett helhetsperspektiv, där både de fysiska och psykiska aspekterna av tillståndet beaktas. Även om de nuvarande behandlingarna ger varierande grader av lindring, visar den pågående stressen och den minskade livskvaliteten hos många patienter att det finns behov av ytterligare forskning för att hitta mer effektiva och bestående lösningar. Studien framhåller också vikten av tidig igenkänning och insats för att förhindra att symtomen förvärras och för att stödja patienter i att hantera detta livs förändrande tillstånd.

PDF filen kan förstoras genom att du klickar på den nedre delen.

Uppdatering om Empty Nose Syndrome: Sjukdomsmekanismer, Diagnostiska Verktyg och Behandlingsstrategier

Denna studie: Update on empty nose syndrome: disease mechanisms, diagnostic tools, and treatment strategies

Ger en omfattande översikt av Empty Nose Syndrome (ENS), ett ofta missförstått tillstånd som kännetecknas av en motsägelsefull känsla av nästäppa, trots att näsgångarna är fysiskt öppna. ENS uppstår vanligtvis efter kirurgiska ingrepp som minskar eller tar bort delar av näsmusslorna, som är strukturer inne i näsan som hjälper till med att filtrera, fukta och reglera luftflödet.

Viktiga Resultat av Studien

Förståelse av ENS och dess mekanismer: Traditionellt har man trott att ENS enbart uppstår till följd av borttagning eller minskning av näsmusslorna, vilket leder till en betydande förlust av näsvävnad och stör näsans normala funktion. Studien visar dock att ENS också kan involvera en försämrad funktion av trillingnerven, som spelar en viktig roll i att känna av luftflöde och fuktighet i näsgångarna. Denna försämring kan bidra till den paradoxala känslan av nästäppa, även när näsgångarna är fria.

Diagnostiska Verktyg:

Två diagnostiska verktyg har fått erkännande för sin förmåga att hjälpa läkare att mer exakt diagnostisera ENS:

Empty Nose Syndrome 6-Item Questionnaire (ENS6Q): Ett frågeformulär med sex frågor som bedömer svårighetsgraden av symtom specifika för ENS, såsom nästorrhet och känslan av kvävning.

Cotton Test: Detta test innebär att man placerar en liten bit bomull i näsgången för att simulera närvaron av en näsmussla. Förbättring av symtomen under detta test kan indikera ENS, vilket tyder på att kirurgisk förstärkning av området kring näsmusslan kan vara fördelaktigt.

Kirurgiska och Icke-Kirurgiska Behandlingar:

Icke-kirurgiska behandlingar fokuserar främst på fuktning av näsan för att lindra symtomen. Detta inkluderar användning av nässpray med koksaltlösning, nässköljningar och luftfuktare för att hålla näsgångarna fuktiga.

Kirurgiska behandlingar är fortfarande under utveckling. Studien noterar att nya metoder involverar användning av olika implantatmaterial (såsom kroppsegen brosk eller syntetiska implantat) för att rekonstruera eller förstärka näsmusslorna. Även om vissa patienter har upplevt förbättringar av sina symtom, varnar studien för att det finns otillräcklig långsiktig data för att fullt ut stödja dessa kirurgiska metoder. Risken för komplikationer, såsom att implantat stöts ut, kvarstår som en oro.

Påverkan på Livskvalitet:

ENS har en djupgående påverkan på livskvaliteten och leder ofta till betydande fysiskt obehag och psykiskt lidande. Patienter rapporterar ofta känslor av kvävning, brännande känsla i näsan och konstant torrhet, vilket kan allvarligt försämra deras dagliga liv.

Studien betonar också den höga förekomsten av depression och ångest bland patienter med ENS. Cirka två tredjedelar av patienter med ENS uppvisar kliniskt betydande nivåer av dessa tillstånd, vilket understryker vikten av att screena för mental hälsa och ge stöd i behandlingen av ENS. Studien föreslår att kognitiv beteendeterapi (KBT) och användning av antidepressiva medel kan vara till hjälp för vissa patienter.

Studien förespråkar bevarande av minst 50 % av den nedre näsmusslan vid all näskirurgi för att minimera risken för att utveckla ENS. Dock medger den också att mer forskning behövs för att förstå hela spektrumet av ENS och för att utveckla mer tillförlitliga behandlingar.

Slutsatser och Lärdomar

Studien belyser komplexiteten i ENS och de utmaningar som finns vid diagnos och behandling av detta tillstånd. Den lyfter fram behovet av förebyggande åtgärder, särskilt vid kirurgiska ingrepp som involverar näsmusslorna. Användningen av ENS6Q och Cotton Test har visat sig vara värdefulla för att diagnostisera ENS, men författarna rekommenderar att dessa verktyg används tillsammans med en noggrann klinisk utvärdering.

Även om kirurgiska implantat för att återställa näsmusslornas funktion erbjuder en potentiell behandlingsväg, är det nuvarande bevisläget otillräckligt för att fullt ut stödja dessa metoder. Därför förblir konservativa behandlingar som fokuserar på fuktning den första behandlingslinjen.

Viktigt är att studien lyfter fram den betydande psykiska belastningen som ENS kan orsaka patienter och uppmanar till rutinmässig screening av mental hälsa samt lämpliga insatser för att hantera de emotionella och psykologiska aspekterna av tillståndet.

Sammanfattningsvis pekar forskningen på behovet av fortsatta studier för att bättre förstå ENS, förbättra diagnostisk noggrannhet och utveckla mer effektiva behandlingar, både kirurgiska och icke-kirurgiska. 

Klicka på nedre delen av den inbäddade PDF filen för att förstora den.

Forskningen kring "Empty Nose Syndrome" (ENS): Komplikationer av näskirurgi

Forskningen kring "Empty Nose Syndrome" (ENS) handlar om en komplex och ofta förödande sjukdom som kan uppstå efter att man har opererat bort en betydande del av näsmusslorna, de strukturer som reglerar luftflödet genom näshålan. Begreppet myntades först av Kern och Stenkvist 1994 och beskriver tillståndet där näsan känns tom, vilket leder till en rad symtom som paradoxal obstruktion – en känsla av att inte kunna andas trots att näspassagen är öppen.

**Symptom och problematik:**

Patienter med ENS kan uppleva olika fysiska, kognitiva och emotionella symtom. Fysiska problem inkluderar andningssvårigheter, en känsla av kvävning, torrhet i näsan, kronisk näsblödning, och smärta. Kognitiva symtom kan innebära svårigheter att koncentrera sig, medan emotionella problem ofta handlar om ångest, depression och frustration. Symtomens svårighetsgrad varierar beroende på hur mycket av näsmusselvävnaden som har avlägsnats, samt individuella faktorer som kroppens respons på kirurgi och andra yttre faktorer.

**Patofysiologi och mekanismer:**

ENS orsakas av både strukturella och funktionella skador. Strukturellt leder avlägsnandet av näsmusselvävnad till störningar i näsans aerodynamik, vilket resulterar i ett onormalt luftflöde och minskad nasal motståndskraft. Detta kan förvärra andningssvårigheter och minska förmågan att uppleva luftflödet genom näsan, vilket är centralt för en normal andningsupplevelse.

Funktionellt innefattar ENS nervskador, vilket kan leda till förlust av sensoriska signaler och därmed en bristande upplevelse av luftflöde. Nervskadorna kan orsaka neuropati, där vissa delar av näsan blir överkänsliga för luftflöde, vilket kan leda till smärta och brännande känslor. Dessutom kan ENS innebära en försämrad eller frånvarande återväxt av nervvävnad, vilket ytterligare förvärrar problemen med att känna luftflöde och reglera andningen korrekt.

**Upptäckter och lärdomar:**

Forskningen har visat att ENS är en multifaktoriell sjukdom där både anatomiska förändringar och nervfunktion spelar en avgörande roll. ENS är inte enbart kopplad till den mängd vävnad som avlägsnats, utan också hur detta påverkar nervsystemet och näsans fysiologi. Den huvudsakliga lärdomen är att kirurgi på näsmusslor bör utföras med stor försiktighet, och att man bör undvika överdriven vävnadsborttagning för att minska risken för ENS.

**Slutsats:**

ENS är en allvarlig och komplex sjukdom som kan ha stor inverkan på livskvaliteten. Den huvudsakliga slutsatsen är att kirurgiska ingrepp i näsan måste utföras med försiktighet och att det är viktigt att förstå både de strukturella och funktionella aspekterna av näsans funktion för att undvika att utveckla detta tillstånd. Trots öppen näspassage kan ENS-patienter uppleva en känsla av kvävning och oförmåga att andas ordentligt, vilket är ett paradoxalt men centralt symtom i syndromet.

Utdrag från Eugene Kerns bok: Empty Nose Syndrome – Evidensbaserade Förslag för Hantering Av De Nedre Näsmusslorna

Läkaren: Eugene Kern Barton har skrivit en bok om Empty nose Syndrome:

Empty Nose Syndrome: Evidence-Based Proposals for Inferior Turbinate Management

Här har vi fotat av några sidor från boken som är extra intressanta där författaren nämner och beskriver hur Empty Nose Syndrome (ENS) påverkar livskvalitet, hälsa, välbefinnande och sömn. Här följer en sammanfattning av dessa sidor från boken. Sidorna i sin helhet finner man längs ner på denna sida som en inbäddad PDF fil. Denna fil kan forstoras genom att man klickar på dokumentets nedre del.

Introduktion och Översikt:

Emotionell och Psykologisk Påverkan: Detta kapitel presenterar ENS och betonar den djupa psykologiska och emotionella påfrestning som tillståndet orsakar. Det nämns att vissa patienter till och med har begått självmord på grund av det fruktansvärda lidande som tillståndet medför.

Grundläggande Egenskaper av ENS:

Fysisk och Emotionell Smärta: Författaren diskuterar de grundläggande aspekterna av ENS och framhäver de försvagande symtomen, som omfattar både allvarlig emotionell smärta och fysisk lidande. Patienter upplever andningssvårigheter och andra störande symtom.

Patofysiologi av ENS:

Brister i Objektiva Tester: Boken nämner att bristen på objektiva föroperativa studier som kan vägleda operationer ofta leder till ENS, vilket allvarligt påverkar patientens livskvalitet. Tillståndet uppstår när subjektiva patientrapporter och observationsmetoder ersätter noggranna funktionstester, vilket kan leda till förödande resultat.

Behandlingsalternativ för ENS:

Inga Botande Terapier: Kapitlet beskriver att det inte finns några botande eller återställande behandlingar för ENS, vilket lämnar patienterna med försvagande symtom. Den enda realistiska hanteringen är att ge emotionellt stöd och försöka kontrollera symtomen så mycket som möjligt.

Psykologiskt Stöd: Det framhålls att över 50% av ENS-patienterna lider av betydande ångest och depression, vilket kräver psykiatrisk remiss och omtänksamt stöd för mental hälsa.

Avslutande Tankar och Sammanfattning:

Djupgående Lidande: I det avslutande kapitlet upprepar författaren att ENS, trots att det är ovanligt, är ett kritiskt viktigt tillstånd på grund av det allvarliga fysiska lidande det orsakar, särskilt med andningssvårigheter. Den emotionella smärtan är så intensiv att den inkluderar en hög förekomst av självmordstankar bland patienterna.

Behov av Förebyggande Åtgärder: Texten betonar vikten av att förebygga ENS genom noggrann hantering av näsmusslorna, eftersom konsekvenserna av ENS är förödande och allvarligt försämrar livskvaliteten.

Förstora filen nedan genom att Klicka på den nedre delen av dokumentet: 

Amerikanska Rhinologiska Sällskapet om Empty Nose Syndrome

Empty Nose Syndrome: En Översikt

Introduktion. Empty Nose Syndrome (ENS) är en sällsynt men allvarlig komplikation som uppstår efter näskirurgi, särskilt efter borttagning av nedre näsmusselvävnad. Näsmusslorna, viktiga strukturer i näsgångarna, är avgörande för att filtrera, fukta luften och känna av luftflödet. 

Tillstånd som allergisk rinit eller överdriven användning av avsvällande nässprayer kan orsaka svullnad i näsmusslorna, vilket leder till nästäppa. Kirurgiska ingrepp används när medicinska behandlingar misslyckas, med målet att förbättra näs luftflödet genom att ändra storleken och positionen på näsmusslorna.  

ENS kännetecknas av känsla av skorpor, torr slemhinna, smärta och obstruktiva symtom trots öppna näsgångar. Utvecklingen av ENS är kopplad till aggressiv vävnads borttagning och nervskador. Den exakta förekomsten av ENS är fortfarande oklar, och många patienter påverkas fortfarande. Tillgängliga behandlingar syftar till att förbättra livskvaliteten för dem som lider av detta tillstånd.

Symtom

Kännetecknet för ENS är upplevelsen av minskat näsluftflöde med samtidigt öppna näsgångar. Patienter upplever ofta att deras näsa är för öppen på grund av minskad resistans i näsan. Vanliga symtom inkluderar torrhet i näsgångarna och halsen, brännande känslor och skorpor. Vissa patienter rapporterar en känsla av att de kvävs, åtföljd av ångest, depression och dålig sömnkvalitet, vilket kan påverka deras dagliga liv och arbetsförmåga avsevärt.

Orsaker

Näsmusslorna, som består av tunn benvävnad och slemhinna med riklig blodtillförsel, spelar en viktig roll i att värma och fukta inandad luft. De innehåller också erektil vävnad som periodvis sväller, vilket skapar varierande motståndsmönster som kan förhindra trycksår under sömn genom att man vänder på sig när näscykeln skiftar. De exakta funktionerna hos näsmusslorna är inte helt förstådda, men de tros bidra till luft resistans och luftflödes-reglering. 

Att ta bort stora delar av näsmusslorna kan förstöra många av de sensoriska nerverna som är ansvariga för att upptäcka luft rörelse. Det leder också leder till nedsatt reglering uppvärmning av inandad luft och även till mindre nasal fukt. Detta resulterar i torrhet, skorpor och en ökad förekomst av ohälsosamma bakterier i näsan. Det förändrade luftflödet och öppenheten kan också minska luktsinnet och bidra till ytlig andning (hyperventilering), vilket potentiellt påverkar syre utbytet och orsakar en känsla förvärrad känsla av kvävning.

Diagnos

Diagnos av ENS innebär ofta en noggrann utvärdering med hjälp av Empty Nose Syndrome 6-item Questionnaire (ENS6Q), som bedömer svårighetsgraden och påverkan av symtomen. Nasal endoskopi och datortomografi (CT) kan hjälpa till att visualisera nässtrukturer och identifiera eventuell slemhinneatrofi eller andra tillstånd. Cotton Test, där en fuktad bomulls tuss placeras i näsgångarna, kan användas för att avgöra om symtomen förbättras med tillsatt fukt, vilket kan vägleda potentiella näsförbättringsmetoder.

Behandlingar

Konservativa behandlingar fokuserar på näshygien och fuktning genom saltlösnings sprayer, geler, oljor och sköljningar. Att fukta miljön och använda menthol i topikala behandlingar kan erbjuda tillfällig lindring. Dessa metoder kan dock kräva frekvent applicering och kan störa den naturliga slemhinnans skydd. Vid bakteriell överväxt kan topikala antibiotika vara till hjälp, och topikala steroider kan minska inflammation. Andra behandlingar som östrogenkrämer och fosfodiesterashämmare syftar till att främja slemhinntillväxt. Att bo i ett fuktigt kustklimat kan också lindra symtomen. Trots dessa alternativ finner många patienter att traditionella terapier ger inkonsekvent lindring.

Kirurgiska alternativ

För allvarliga fall av ENS kan kirurgi övervägas efter misslyckade konservativa behandlingar. Kirurgiska metoder involverar att förstärka den kvarvarande näsmusselvävnaden eller att implantera material i näsgångarna för att återställa motståndet och förbättra luftflödes mönstren. Tillfälliga material som hyaluronsyra kan användas initialt för att bedöma effektiviteten innan mer permanenta implanat övervägs. Olika implantatmaterial, inklusive Gore-Tex, acellulär dermis, hydroxyapatit och brosk, har visat sig vara effektiva för att förbättra ENS-symtomen. Komplikationer, kan inkludera kvarstående symtom, ögon tårar, implantatextrusion eller kronisk rinosinuit. Vissa centra erbjuder regenerativa terapier som blodplättsrik plasma och stamcellsterapier, även om deras effektivitet fortfarande är osäker.

Psykologisk påverkan och stöd

ENS leder ofta till betydande psykisk stress, inklusive ångest och depression, på grund av det kroniska obehaget och dess påverkan på det dagliga livet. Försäkringsskydd för ENS-behandlingar kan vara begränsat, vilket förvärrar stressen för drabbade individer. Kognitiv beteendeterapi och rådgivning kan ge stöd för att hantera ångest och depression, och mediciner kan också vara fördelaktiga.

Ytterligare information

För mer detaljerad information eller för att hitta en specialist inom rhinologi, besök American Rhinologic Society's webbplats på American Rhinologic Society.

(https://www.american-rhinologic.org/).

Empty Nose Syndrome som ett iatrogeniskt tillstånd till följd av kirurgi

Omfattande sammanfattning av forsknings artikeln:  Empty Nose Syndrome as an Iatrogenic Condition from Surgery

Översikt

Studien, publicerad i Current Otorhinolaryngology Reports (2023), ger en djupgående översikt av Empty Nose Syndrome (ENS), med fokus på dess sjukdomsutveckling, diagnostik och hantering. Forskarna undersöker den roll som kirurgiska ingrepp, särskilt näsmusselkirurgi, spelar i utvecklingen av ENS, och lyfter fram senaste framsteg inom beräkningsflödesdynamik (CFD) som har belyst de underliggande mekanismerna bakom tillståndet.

Introduktion

ENS, först beskrivet 1994, av doktor Kern är ett tillstånd som huvudsakligen uppstår efter partiell eller total resektion av näsmusslorna, strukturer som är ansvariga för att reglera luftflödet och fukta inandad luft. 

Trots att de har en öppen näsgång upplever patienter med ENS paradoxal näsobstruktion och en rad andra besvärande symtom. Historiskt sett var tillståndet kontroversiellt eftersom ÖNH-läkare alltid är kirurger och ogärna vill erkänna sina brister. Tidigare ansågs det som ett psykologiskt problem på grund av dess sällsynthet och svårfångade patofysiologi. Dock har nyliga studier, särskilt de som använder CFD, gett en mer vetenskaplig förståelse av ENS och stärkt uppfattningen att det är ett iatrogent (medicinskt framkallat) tillstånd.

Huvudsakliga fynd

Patogenes och förändringar i näsluftflödet

ENS är associerat med betydande förändringar i näsluftflödets dynamik. Normalt är näsluftflödet turbulent och fördelat över näshålan, vilket möjliggör korrekt luftkonditionering och stimulering av termoreceptorer som signalerar näsöppning.

Efter näsmusselkirurgi blir luftflödet laminärt och mer koncentrerat i mellersta delen av näsan, vilket gör att luftflödet kringgår de nedre och övre delarna av näshålan. Denna förändring minskar effektiviteten av luftkonditioneringen och försämrar känslan av luftflöde, vilket bidrar till ENS-symtomen.

CFD-studier har visat att patienter med ENS upplever ökad luftflödesshastighet och minskat näsmotstånd, men paradoxalt nog lider av en känsla av näsobstruktion. Detta beror på att luftflödet inte längre fördelas jämnt över näshålan, vilket leder till otillräcklig stimulering av slemhinnereceptorerna som är ansvariga för att känna av luftflöde.

Sensorineural dysfunktion

ENS innefattar också neurosensoriska avvikelser, särskilt involverande trigeminusnerven, som spelar en kritisk roll i att känna av näsluftflöde. Skador på denna nerv, antingen under kirurgi eller som ett resultat av förändrade luftflödesmönster efter kirurgi, kan försämra känslan av näsöppning.

Histopatologiska studier har visat minskat uttryck av termoreceptorer (TRPM8) i nässlemhinnan hos ENS-patienter, vilket ytterligare stödjer rollen av sensorineural dysfunktion i sjukdomen.

Psykologisk påverkan

ENS har en djupgående psykologisk påverkan, med en betydande andel patienter som upplever ångest, depression och sömnstörningar. Studier har visat att ENS-patienter har mycket högre andel av måttlig till svår depression jämfört med de med andra näsbesvär, såsom kronisk rinosinuit.

Suicidtankar har rapporterats hos en betydande andel ENS-patienter, vilket understryker den allvarliga psykologiska bördan av tillståndet.

Diagnostik

Diagnosen av ENS innebär en kombination av klinisk bedömning och specialiserade verktyg. Empty Nose Score 6-Questionnaire (ENS6Q) är ett validerat verktyg som hjälper till att skilja ENS från andra näsbesvär baserat på symtom som nästorrhet, en känsla av minskat luftflöde och känslan av att näsan är "för öppen".

Bomullstestet, där en liten bit bomull placeras i näshålan för att tillfälligt återställa näsmusselvolymen, kan ge diagnostisk insikt genom att avsevärt minska symtomen hos ENS-patienter.

Hantering och behandling

Hanteringen av ENS är utmanande, eftersom tillståndet ofta kräver ett mångfacetterat tillvägagångssätt. Medicinska behandlingar fokuserar på symtomlindring genom fuktning av näsan och psykologiskt stöd, inklusive kognitiv beteendeterapi och farmakoterapi för ångest och depression.

Kirurgiska ingrepp övervägs för patienter som inte svarar på medicinsk behandling. Dessa inkluderar inferior meatal augmentation procedures (IMAP) för att återställa näsluftflödets dynamik och submukosala fillerinjektioner för att tillfälligt lindra symtomen genom att öka vävnadsvolymen i näshålan.

Framgången med kirurgiska behandlingar stöder uppfattningen att ENS verkligen är ett iatrogent tillstånd, eftersom dessa ingrepp syftar till att återställa de förändringar som orsakats av den ursprungliga kirurgin.

Slutsatser

Studien drar slutsatsen att ENS är ett komplext, multifaktoriellt tillstånd som främst uppstår till följd av kirurgiska förändringar i näsmusslorna. De insikter som erhållits genom CFD har förbättrat förståelsen av ENS, vilket lyfter fram den kritiska rollen av näsluftflödets dynamik och sensorineural funktion i dess patogenes. 

Trots framsteg inom diagnostik och hantering förblir ENS ett utmanande tillstånd, med behov av ytterligare forskning för att identifiera riskpatienter och optimera behandlingsstrategier. Studien betonar vikten av en noggrann preoperativ bedömning för att förhindra uppkomsten av ENS och behovet av pågående forskning för att förfina kirurgiska tekniker och terapeutiska tillvägagångssätt.

Empty Nose Syndrome i fokus

Studien bekräftar att ENS är ett genuint, fysiologiskt baserat tillstånd, inte enbart ett psykologiskt fenomen, även om det har betydande psykologiska konsekvenser. Fynden belyser också vikten av att erkänna ENS som en potentiell risk vid övervägande av näsmusselkirurgi och föreslår att förebyggande åtgärder och patientutbildning är avgörande för att hantera förväntningar och resultat.

Avslutande tankar

Denna omfattande översikt understryker vikten av att förstå ENS som både ett fysiologiskt och psykologiskt tillstånd. Erkännandet av dess iatrogena ursprung kräver större försiktighet vid näskirurgier och ett mer holistiskt tillvägagångssätt för patientvård, som inkluderar både fysisk och mental hälsostöd för att effektivt hantera detta försvagande tillstånd.